Raoul Wallenberg i Budapest

Den första boken som försöker gå till botten med myterna om Wallenberg

Författaren Paul A. Levine har studerat Raoul Wallenberg och svensk diplomati under Förintelsen i tjugo år. Med hjälp av samtida diplomatiska dokument som tidigare aldrig undersökts placerar han in Wallenberg i ett delvis nytt historiskt sammanhang. Dokumenten ger oss möjlighet att i det närmaste från dag till dag följa Wallenbergs göromål. Levine utforskar också de komplicerade diplomatiska förhandlingar och konfrontationer mellan tyska och ungerska nazister som krävdes för att rädda livet på judarna i Budapest – för det var en stad där det faktiskt hände att judar överlevde, inte minst tack vare den kamp som Wallenberg och andra neutrala diplomater förde mitt i det fasansfulla kaos som rådde.

Levine undersöker hur de många myterna om Wallenberg och hans uppdrag i Budapest har förvanskat vår uppfattning om hans faktiska arbete för att rädda livet på tusentals judar. Han omnämns ofta som en närmast mytisk ”räddande ängel”, men Wallenberg var en i högsta grad verklig person vars status som svensk diplomat var betydligt mer avgörande för hans möjligheter att agera än hans egen personliga motivation. Den ofta rörande brevväxlingen med farfadern, Gustaf Oscar Wallenberg, under Raouls tonår och första år som ung vuxen visar en tidvis oerfaren ung man som försökte hitta sin plats i världen och i den mäktiga Wallenbergdynastins industri- och finansimperium.

En del av Levines uppgifter kommer säkert att överraska läsaren: Wallenbergs känslor inför arbetet med att hjälpa judar under Förintelsen och hans motiv för att åka till Budapest är inte vad man kanske väntade sig. Wallenberg gjorde affärer i Budapest som han inte borde ha gjort, och han träffade människor han förmodligen inte borde ha träffat. Inte heller räddade han fullt så många judar som det påstås. Men det Wallenberg uträttade i Budapest 1944 behöver varken förskönas eller överdrivas.