Historien börjar för evigheter sedan, då bara tomhet finns. Men liv skapas, och ur livet kan världen bli till. Jorden befolkas av djur och människor. Över allt höjer sig världsträdet. Jättar lever i världens utkant. Gudar håller ett öga på allt som sker. Livet ter sig enkelt och äventyrligt. Men långsamt blir tillvaron mörkare. Undergången hotar, och den går inte att undvika.
De nordiska sagorna har älskats och berättats i olika former och versioner i över tusen år. En del av dem beskriver skapelsemyter och förklarar hur jorden och universum fungerar. Andra är rena äventyrssagor.
I Katarina Harrison Lindberghs bok Nordiska gudasagor framträder Tor, Freja, Oden, Loke och andra figurer ur den nordiska sagoskatten på ett både bekant och oväntat sätt. Här får välkända berättelser liv i ny språkdräkt och med fantasifulla utvikningar. Det är tragiskt, underhållande, våldsamt och poetiskt på samma gång. Detta är fornnordiska sagor som de aldrig har berättats förr!
De nordiska sagorna har älskats och berättats i olika former och versioner i över tusen år. En del av dem beskriver skapelsemyter och förklarar hur jorden och universum ser ut och fungerar. Andra är rena äventyrssagor, där gudagestalterna snarare är hjältar än övernaturliga väsen. De flesta som har en bild av vilka de fornordiska gudarna var har fått dem från olika versioner av dessa sagor, som framför allt är kända genom de sammanställningar och nedteckningar som Snorre Sturlasson gjorde i början av 1200-talet.
Sagorna i den här samlingen utgår delvis från Snorre, men också från den danske historieskrivaren och berättaren Saxo Grammaticus och en del andra källor. Men de är mer än så. Författaren Katarina Harrison Lindbergh, som tidigare har skrivit en uppslagsbok på ämnet nordisk mytologi, gör här sina egna tolkningar av berättelserna. De får en ny språkdräkt och en fördjupad handling så att de ska bli underhållande och förståeliga för en modern publik.
Sagor är inte fakta, och muntliga berättelser är aldrig huggna i sten. En berättad saga är levande, och den utvecklas av och med den som för den vidare. Detta har Katarina, som annars är fackboksförfattare, tagit fasta på. Därför framträder de fornordiska sagofigurerna i ett skarpare sken än förr. De ges tankar, humor, känslor och drifter som de ofta saknar i äldre skildringar.
Stilen är en blandning av poetisk eftertänksamhet och snustorr humor. Här finns blinkningar till världslitteraturen och stor kärlek till ämnet och till de sätt på vilka sagorna berättades för hundratals år sedan.
