Motstånd
Björn Kumm beskriver motståndsrörelsernas förgrundsgestalter, deras tankar, hur de byggde upp en motståndsrörelse och vilka konsekvenserna blev.
Motstånd kan anta många olika former. Det kan vara våldsamt eller utgå från icke-våld som strategi. Det ville Indiens Mahatma Gandhi och den amerikanske motståndsmannen Martin Luther King. Den mot vilken motståndet byggs upp är ockupanten, den som gett sig själv rätten att lägga under sig folk och nationer i namn av något slags överhöghet. Ofta utformas motståndet som ett försök att anpassa sig till ockupantens spelregler. Efter hand visar det sig allt svårare. En brytning kommer till stånd mellan försiktigare ”medlöpare” och en mer otålig skara, ofta bestående av en yngre generation.
Gemensamt för den här bokens motståndsrörelser är motståndets mål, nämligen första och andra världskrigets segrarmakter som talade högstämt om att ”säkra världen för demokratin” (Woodrow Wilson om USA:s inträde i det europeiska kriget 1917) eller som lovade att bekämpa Nazityskland för att åstadkomma frihet för all världens folk (Winston Churchill och Franklin D Roosevelt i sin Atlantdeklaration). I själva verket utökade de sina territorier, särskilt i Mellanöstern efter första världskriget, och bet sig efter andra världskriget benhårt fast i sina före detta kolonier. Där växte motståndet sig starkt.
