Under hela sitt liv har Inger Gustafsson undrat över sin okände far. När hon vänder sig till den ryska versionen av tv-programmet Spårlöst får hon äntligen napp. I en direktsändning får hon träffa en av sina tre halvsystrar. Det blir början på en dramatisk resa bakåt i tiden.
Ingers far var en sovjetisk soldat som under andra världskriget flydde från tysk fångenskap i Norge och sökte skydd i Sverige. Han var inte ensam – flera tusen unga sovjetiska män flydde undan tyskarna och hamnade här.
Journalisten och Rysslandskännaren Elisabeth Hedborg har skrivit en engagerande journalistisk undersökning om Inger, hennes far och de sovjetiska flyktingarnas öden under vistelsen i Sverige. De tvingades så småningom tillbaka hem, och till Stalintidens straffläger. Min far var rysk soldat kastar nytt ljus över en undanskymd del av svensk historia.
»De ryska fångarnas liv i Sverige och deras fortsatta öden i Sovjetunionen skildras med stor inlevelse på ett rakt och enkelt språk … Boken bör ses som en journalistisk bragd och ett pionjärverk inom sin genre. Betyg 5/5.« BTJ
»Elisabeth Hedborg har skrivit en oupphörligt intressant bok. Med stark känsla för den lilla människans värdighet under svåra förhållanden berättar hon en historia som rymmer saknad och förlust men också kärlek och försoning.« Värmlands Folkblad
»Framställningen är särdeles välskriven och tankeväckande och håller läsaren i ett fast grepp från den första sidan till den sista. Vi får många inblickar i hur Sverige fungerade under krigsåren. På ett föredömligt sätt placerar Hedborg in flyktingarnas öden i en politisk kontext.« Tidskriften Respons
Efter åratal av tystnad fick Inger besked som var både överraskande och omtumlande. Äntligen kunde hon besöka sin fars grav i en liten stad nordost om Moskva. Där träffade hon sina tre systrar, som alla var lika överväldigade av det plötsliga mötet med en okänd storasyster.
Vanliga människor med storartade och tragiska öden
Ingers far hade varit soldat i den sovjetiska armén under andra världskriget. Han togs till fånga av tyskarna och hamnade i det ockuperade Norge. Därifrån lyckades han rymma till Sverige. Han var en av flera tusen sovjetiska soldater som liksom han sökte skydd i Sverige. Under några år levde de i uppsamlingsläger i den svenska glesbygden. Dessa förläggningar blev snabbt enklaver, där den sovjetiska staten brutalt dikterade sina villkor. Våldsamma konflikter mellan flyktingarna hörde till ordningen för dagen och även mellan svenska och sovjetiska myndigheter blev motsättningarna allvarliga.
Flyktingarnas liv i Sverige blev ofta dramatiska – en del rymde från lägren och lyckades stanna i landet, de fick familj och barn. Andra begick självmord av rädsla för repressalier vid hemkomsten. De allra flesta återvände till Sovjet, många mot sin vilja. I den här boken berättas om flera av dessa unga män och deras försök att finna lyckan i det nya landet.
Oväntade perspektiv på förhållandet mellan Sverige och Ryssland
Bland de svenska politikerna rådde stor oenighet om hur flyktingarna skulle hanteras. Skulle de behandlas generöst eller förpassas ur landet med tvång? Med tiden kom de att ses som en belastning för regeringen, som ville skapa goda relationer med Sovjetunionen. När trycket från Moskva ökade sändes de tillbaka till hemlandet.
Berättelserna om dessa flyktingar och deras skiftande öden har varit okända i över sjuttio år. Under krigsåren rådde publiceringsförbud om detta och den första stora hemtransporten var en topphemlig operation. Även i Sovjetunionen förtegs männens öden länge. Vid återkomsten behandlades de som fiendesoldater och brottslingar. De misstänkliggjordes, förhördes och skickades till tvångsarbete eller straffbataljoner. Många dog av svält och sjukdomar. De rehabiliterades inte förrän 1995.
Berättelsen om Inger Gustafssons far öppnar dörren till en tragisk och okänd del av andra världskrigets historia.
