Hans Järta

Hans Järta var en betydelsefull man i sin samtids politik, filosofi och litteratur

Hans Järta (1774–1847) är en av de personer som bäst speglar den turbulenta tid då grunden läggs till det moderna Sverige. Han var en av ”1809 års män” som ur nederlag och militärkupp banade väg för en fredlig och framgångsrik omvandling av samhället.

Upplysningstidens sista fas i Sverige var inte naturvetenskaplig utan hade sin tyngdpunkt i litteratur, filosofi, ekonomi och politik. Denna upplysningsliberalism växte fram under gustaviansk tid, lades i frysboxen under ”järnåren” då Gustaf IV Adolf regerade, och blommade sedan ut för att segra efter nederlaget 1809.

Den svenska upplysningsliberalismens historia utgör den idémässiga ramen för Hans Järtas liv och gärning. Han blev dess sista bastion.

En fascinerande inblick i en omvälvande tid i Sveriges historia

Inledningsvis skildras Hans Järtas bakgrund och bildningsväg, där han som mycket ung i Uppsala fick stifta bekantskap med Montesquieu, Rousseau, Hume, Ferguson och Adam Smith. Som sjuttonårig kom han till Stockholm, där han fördes in i radikala, konstnärliga och intellektuella kretsar. Han lärde bland annat känna ledande upplysningsintellektuella som J. H. Kellgren och N. von Rosenstein.

I Stockholm fick Hans Järta även bekanta sig med de intellektuella strömningarna bakom motståndet mot Gustav III. Han deltog själv i den fatala maskeradbalen 1792, då kungen mördades.

Reuterholms regim hälsades av Järta med en entusiasm som snart förbyttes i djupaste besvikelse när landet sänktes i de sengustavianska ”järnårens” åsiktsförtryck och despotism. Vid Gustaf IV Adolfs enda riksdag 1800 tillhörde Järta oppositionens ledare och avsade sig demonstrativt sitt adelskap.

Vid statskuppen 1809 spelade han en ledande roll för den nya regeringsform som sattes ihop med rasande fart. Han fick som finansminister i den nya regeringen lotsa landet ur sin avgrundsdjupa kris och hotande statsbankrutt. När Carl Johan väl gripit rodret med fast hand gjorde Järtas självständighet och omutlighet ett samarbete omöjligt.

Järta blev i stället landshövding i sitt hemlän Dalarna. Från Falun följde han noga tidens politik samt intellektuella och litterära debatt. Vad gällde politiken brännmärkte han såväl Carl Johans ”allenastyrande” som den nya radikala liberalismen. I den litterära striden mellan den ”gamla” och den ”nya” skolan deltog han livligt på den klara upplysningens sida mot både götiskt buller och romantiskt prålande ordmåleri. Under en tid hade han en egen plattform för sin publicistik i tidskriften Odalmannen.

På äldre dagar, när samtiden syntes honom vrång, gjorde han ny karriär som historiker och riksarkivarie. I slutet blev han upplysningsliberalismens allt ensammare siste försvarare.

Gunnar Petris biografi om Hans Järta är ledigt och lätt skriven. Den följer en biografisk kronologi där det personliga hela tiden sätts in i sitt historiska sammanhang. Hans Järtas egen skarpa satiriska penna får ge färg och flykt åt framställningen.

Gunnar Petri, f. 1944, har varit statssekreterare, generaldirektör, VD för STIM och preses i Musikaliska Akademien. Han disputerade 2008 på avhandlingen Författarrättens genombrott och har skrivit flera böcker med populärvetenskaplig inriktning.