Gustaf Mannerheim

En fascinerande biografi om en av Nordens ledande frontfigurer

Gustaf Mannerheim började sin militära karriär i det kejserliga Ryssland och avslutade den i republiken Finland. Under hela hans liv stod Finland på undergångens rand, från Nikolaj II:s förryskningspolitik 1899 till Stalins oväntade anfall 1939 och storangreppet 1944.

Mannerheim ledde framgångsrikt ett befrielsekrig mot Ryssland 1918, men Stalin gjorde upp med Hitlers Tyskland om att ta tillbaka Finland 1939. Under vinterkriget kämpade Mannerheim och hans illa beväpnade soldater mot Stalins miljonarmé under vidriga förhållanden. Då var undergången gastkramande nära, men Mannerheim lyckades genom flera avvärjningssegrar rädda landet och slå en värld med häpnad – en Davids kamp med Goliat. Men vid det bittra fredsslutet tvingades Finland avstå från Karelen med Viborg, Finlands andra stad, och nästan en halv miljoner finländare drevs på flykt.

Kriget fortsatte 1941 med att Finland försökte ta tillbaka vad Stalin tagit. 1944 lyckades Mannerheim med stor skicklighet använda Hitler för att uppnå nya avvärjningssegrar och sluta fred med Stalin utifrån en relativ styrkeposition. Finland undvek att gå samma öde till mötes som Europas öststater.

Dag Sebastian Ahlander är en mästare på att levandegöra Mannerheim

Historien om Gustaf Mannerheim är minst lika dramatisk som Finlands. Han föds på ett slott på landet. Efter en familjekatastrof blir han i praktiken föräldralös och utan ekonomiska resurser – fadern flyr landet på grund av skulder och modern dör av brustet hjärta. Efter familjekatastrofen får han en friplats på kadettkåren men blir relegerad på grund olämpligt uppförande. Ur brev och dagböcker träder bilden fram av en ensam och olycklig pojke som kände sig som förlorare i livets lotteri.

Efter att ha bränt alla broar i Finland beslöt han sig att vid 20 års ålder söka en ny karriär i det kejserliga Ryssland. Han gifter sig rikt, lever ett överklassliv nära det ryska hovet och avancerar till generallöjtnant under första världskriget, med kontakter på hög nivå i Berlin, London och Paris. Hans livs stora och bestående misslyckande är hans ryska äktenskap och de två döttrarnas oförmåga att få meningsfulla och lyckliga liv. Vid ryska revolutionen 1917 återvände han till Finland, 50 år gammal, utfattig och arbetslös – en flykting från en förlorad värld.

Ingen kunde då veta att det är först då som Mannerheims historiska livsgärning börjar och att större delen av hans karriär skulle äga rum efter 70 års ålder. Han drevs hela sitt liv av revanschlust för sina många tidiga motgångar och han blev rikligt belönad.