Det är ett känt faktum att åtskilliga tyska krigsförbrytare efter krigsslutet 1945 flydde Europa och därmed undslapp rättvisan. De flesta av dessa sökte sig till Sydamerika där de med falska identiteter skapade sig nya liv. Eichmann, Mengele och Barbie är några av de mer kända namnen, men tusentals fler fick hjälp att genomföra denna resa genom olika flyktnätverk.
Några av dessa nätverk fanns i Sverige och hjälpte människor att fly via svensk mark. Omfattningen på den verksamheten visar sig nu vara större än man tidigare trott. I Flyktlina Sverige berättas för första gången en grundlig historia om flyktnätverken och det är i flera fall helt nya uppgifter som presenteras. Sannolikt fick flyktingarna direkt assistans av representanter från den argentinska staten som fanns på plats i Sverige. Flykthjälpen påbörjades troligen redan före krigsslutet och pågick in på 1950-talet. Författarna Lars T. Larsson och Simon Olsson knyter i Flyktlina Sverige ihop trådarna och sätter in de enskilda historierna i ett större sammanhang, och uppdaterar därmed en viktig del av Sveriges efterkrigshistoria.
Att åtskilliga tyska krigsförbrytare efter krigsslutet 1945 flydde Europa och därmed undslapp att ställas inför rätta är ett känt faktum. Likaså att de flesta av dessa sökte sig till Sydamerika där de med nya identiteter skapade sig nya liv. Eichmann, Mengele och Barbie är bara några av de mer kända namnen, men de var inte ensamma. Genom välorganiserade och hemliga flyktnätverk – idag kända under mytomspunna namn som ODESSA, Die Spinne eller råttlinjerna – fick tiotusentals människor från de forna axelmakterna hjälp att genomföra denna flykt.
Att det även i Sverige fanns personer villiga att hjälpa till har också varit känt. I dessa flyktnätverk ingick svenska nazister och före detta SS-frivilliga men även personer som helt enkelt bara ville tjäna en slant. Namn som Victorgruppen, passaffären och Falken förknippas med denna verksamhet och likaså personer som fascistledaren Per Engdahl och SS-officeren Gunnar Eklöf. Men hur omfattande var egentligen denna flyktväg?
Författarna presenterar i Flyktlina Sverige helt nya uppgifter som visar på att dessa flyktnätverk i Sverige var större och aktivare än man tidigare trott. Författarna knyter ihop trådarna och sätter in de enskilda historierna i ett större sammanhang. De visar att det var flera olika nätverk som hjälpte till med flykten men att det samtidigt fanns klara anknytningar mellan dessa. Likaså att nätverken hade förbindelser långt ner i Europa likaväl som ända till Sydamerika. Sannolikt fick flyktingarna även direkt hjälp från den argentinska staten vilka hade representanter på plats i Sverige. Flykthjälpen pågick också under lång tid – kanske påbörjades den redan innan krigsslutet och den pågick in på 1950-talet.