Finska kriget 1808-1809

Finska kriget 1808–09 tillhör de mer dramatiska och betydelsefulla händelserna i Sveriges och Finlands historia. Den gemensamma månghundraåriga riksgemenskapen sprängdes. Finland blev som ett storfurstendöme en del av det ryska imperiet och Sverige måste finna en ny roll som ”Lillsverige”. Kriget förde det svenska riket väldigt nära en total katastrof. Redan 1807 hade den ryske kejsaren Alexander och Napoleon kommit överens om att tillsammans minska britternas handelsinflytande i Europa. Ett led i detta var att tvinga Sverige att stänga sina hamnar för brittiska varor. Gustav IV Adolf vägrade. Svaret kom i februari 1808 då ryska trupper utan krigsförklaring gick över gränsen i sydöstra Finland.

Den svenska armén retirerade undan den ryska till Uleåborg i Österbotten och i maj kapitulerade fästningen Sveaborg, Sveriges starkaste fästning, efter tveksamt agerande av kommendanten Cronstedt. Efter de inledande motgångarna i Finland kunde den svenska armén trots allt återta Finland och nådde i juni strax söder om Vasa. Trots goda förutsättningar för att tvinga ryssarna ut ur Finland tvingades den svenska armén åter att retirera. Vad hade hänt? I boken ger Martin Hårdstedt svaren till vad som ledde till det slutliga nederlaget. Den avgörande faktorn var bristen på proviant och de katastrofalt dåliga transporterna – mer än slagens utgång. På nära håll, på slagfältet och under marsch, får läsaren följa soldaternas vardagliga umbäranden. Hur kriget påverkade civilbefolkningen tas också upp i denna skildring.

Efter den svenska reträtten ut ur Finland hösten 1808 fortsatte kriget i mars 1809. Ryska trupper anföll Åland, gick över Torneå älv och besatte, efter en dramatisk marsch över Kvarken, Umeå. En av krigets mest färgstarka gestalter, general von Döbeln, lyckades stoppa ryska framstötar mot Stockholm. I den svenska huvudstaden störtades samtidigt den svenske kungen när delar av armén revolterade. I Finland underkastade sig finnarna den ryska kejsaren.

Mars månad 1809 kom att bli en av de mest dramatiska perioderna i Sveriges och Finlands historia. Västerbotten ockuperades därefter av ryssarna under våren 1809. I augusti landsteg en svensk expeditionskår vid Ratan norr om Umeå i ett försök att besegra och fånga in de ryska trupperna i Umeåtrakten – Resultatet blev det svenska nederlaget vid Sävar. I september 1809 slöts slutligen freden och Sverige miste Finland eller en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin befolkning. Detta var rikets hårdaste fred.