Europa

Högaktuell läsning om Europas dåtid, nutid och framtid.

General de Gaulle utbringade en gång ett leve för Europa från den ena änden till den andra. I kampanjen inför folkomröstningen 1994 om ett svenskt EU-medlemskap sade centerpartiets ordförande Olof Johansson sig vara för hela Europa. Vad de menade är höljt i dunkel och det var väl avsikten med dessa statsmannaord. Frågan var Europa börjar och slutar har ställts sedan antiken. Ännu har den inte fått ett slutgiltigt svar men den europeiska enhetstanken har en lång historia. Den schweiziske historikern Denis de Rougemont har identifierat inte mindre än 243 planer för ett europeiskt samarbete.

Från medeltiden och fram till tiden efter andra världskriget har två huvudlinjer präglat dessa enhetsprojekt. Å den ena sidan har det funnits förespråkare för ett europeiskt centralstyre, å den andra federalister men ledstjärnorna har varit desamma: fred bland Europas folk, enhet mot ett utifrån kommande hot och kamp mot en enda makts herravälde i Europa. En genom historien återkommande fråga är om de brittiska öarna och Ryssland hör hemma i Europa eller inte.

Gemensamt för alla planer att skapa en europeisk enhet är att enhetstanken varit starkast när Europa stått mot ett gemensamt yttre hot. Stalin kan därför inräknas bland den europeiska unionens fäder tillsammans med Jean Monnet och Robert Schumann. Brexit, ett ekonomiskt aggressivt Kina, ett politiskt aggressivt Ryssland och Trumps politik att sätta Amerika först och aktivt splittra Europa, kanske med hjälp av Boris Johnson, är nya utmaningar som det europeiska samarbetet står inför.

Ger bakgrunden till tankarna om Europas enighet, sträcker sig fram till nutidens nationalstater och splittring

Kommunismens kollaps för 30 år sedan ledde inte till historiens slut. För att travestera Karl Marx grasserar nu i stället ett annat spöke i Europa. Oron över nationalstatens framtid i ett alltmer integrerat Europa har väckt en ny nationalism med rasistiska övertoner till liv. Trots att nationalstaten och nationalismen är relativt moderna företeelser betraktas nationerna som av naturen givna fenomen eller rentav av Gud skapade inrättningar som förenar folk av samma historiska ursprung.

Den prognos om Europa och nationalstaterna som den franske religionshistorikern Ernest Renan ställde i ett klassiskt tal vid Sorbonne den 11 mars 1882 Vad är en nation? har fortfarande kvar sin giltighet 138 år senare:

Nationerna är ingenting evigt. De har en början och kommer att ha ett slut. För närvarande är nationernas existens något gott, ja rentav nödvändigt. Deras existens är en garanti för friheten som skulle gå förlorad om världen löd under en enda lag och en enda herre.

Författaren och tidigare diplomaten Ingmar Karlsson har skrivit ett flertal kritikerrosade böcker om Europa och Mellanöstern. I sin nya bok Europa. En historia i tid och rum riktar han fokus mot de utmaningar som Europa och dess invånare står inför. Han för tankeväckande resonemang kring unionens centralstyre och om nationalstatens framtid i ett alltmer integrerat Europa. Det är högaktuell läsning om Europas dåtid, nutid och framtid.