Erik XIV

De flesta svenskar har en bild av Erik XIV. Han har framställts som den galne och grymme kungen i svensk historia, jämförbar med Ivan den förskräcklige i Ryssland och Rikard III i England. Hans liv och öde har lockat konstnärer och författare att spinna vidare på historien.

I den här biografin försöker Katarina Harrison Lindbergh ge en mer rättvisande bild av Erik XIV. Genom att studera ett omfattande källmaterial från Eriks egen tid, utan senare uttolkares filter, kommer hon nära kungen. Erik stiger fram som en förvånansvärt modern människa som ville gå sin egen väg och bygga vidare på arvet efter sin far Gustav Vasa. Han hade stora drömmar för Sverige och önskade modernisera landet och göra det större och starkare. Han ville säkra sin släktlinje på tronen och undanröja framtida arvskonflikter. Han ville skapa ett rättssäkert samhälle som skulle klara sig självt i tider av kris. Han ville visa omvärlden att Sverige var mer än ett fattigt och efterblivet land i en kall och ogästvänlig ände av Europa. Här låg framtiden.

Erik drömde stort, men drömmarna kapsejsade när de stötte mot verklighetens hårda klippor. I nästan allt han tog sig för fick han se sig besegrad. I närmare ett decennium satt han fängslad efter att ha störtats och efterträtts av sin bror Johan, som steg upp på tronen som Johan III. Under den långa och alltmer isolerade fängelsetiden fördrev Erik dagarna med att göra upp med sitt liv. Han skrev, tecknade och komponerade musik, troligen med ett allt krympande hopp om att någon någonsin skulle se eller höra vad han åstadkommit.

Biografin över Erik XIV rymmer en historia om prakt och makt, ungdomlig iver och eftertankens kranka blekhet. Den är fylld av framtidsvisioner och undergång, kärlek och hat, trofasthet och svek. Här skildras ett liv som skulle kunna vara hämtat ur ett Shakespearedrama och som visar att verkligheten ibland överträffar dikten med råge.

Bokens upplägg är huvudsakligen kronologiskt, men med tematiska utblickar. Således inleds historien med omständigheterna kring Eriks födelse. Man följer honom under utbildningen och åren som arvfurste, då han får allt tyngre uppdrag och formas till att bli kung. På samma vis får läsaren sedan följa honom under åren som kung och under tiden som fånge efter 1568. Hela tiden bärs berättelsen upp av ett rikt källmaterial, vilket är det som särskilt utmärker den här biografin. Läsaren bjuds in att läsa breven mellan den unge Erik och hans pappa Gustav, får ta del av Eriks dagboksanteckningar, får följa hans arbete som kung och hans storslagna planer för ett bättre Sverige och vidare in i fängelsets allt mer tärande isolering.