Den besvärliga Elin Wägner

Ulrika Knutsons efterlängtade litterära comeback

Elin Wägner var före sin tid, och på många sätt har tiden hunnit ifatt henne först nu. Hennes tankar berör oss, eftersom vår kris är hennes. I debattboken Väckarklocka från 1941 föregriper hon våra ödesfrågor. Mest modern är Wägner när det gäller hoten mot miljön. ”Människan har stört jämvikten i naturen och uppträder nu själv som ett skadedjur”, skriver Elin Wägner i Väckarklocka. Där propagerar hon för glada höns och närproducerad mat. Och åttio år innan någon brydde sig om det så talar hon också om rättvisa: ”Så länge det klibbar blod och tårar vid aprikoserna och apelsinerna på vårt bord, kan vi då tala om hög standard?”

Elin Wägner utmanade sin samtid, och provocerar ännu. Den unga Elin, Pennskaftet själv, var den rappa och välformulerade journalisten, som försörjde sin make, hängde på krogen och satte skräck i tanterna i rösträttsrörelsen. Inspirerad av Ellen Key stred Elin för den fria kärleken. Men frigjorda kvinnor på tjugotalet betalade ett högt pris. Den sexualiserade tidsandan och dubbelmoralen gjorde det lätt att snubbla. Elins generation förde en livslång kamp mot sexuella trakasserier. Ett ämne som forskningen blundat för.

Den unga Elin Wägner är nästan för lätt att älska, i sina vackra spetskragar och stora hattar. Men under den prydliga ytan lurar frätande självkritik och depressioner. Framför allt blir hon besviken på kvinnorna.

Det är som feminist Elin Wägner blir riktigt besvärlig! Många vill inte ta i hennes särartsfeminism ens med tång. Men Elin krävde både lika rättigheter för kvinnorna, och stora skyldigheter av kvinnorna, just för att de var kvinnor. För Elin och hennes vänner i Kvinnliga Medborgarskolan på Fogelstad var rösträtten inget självändamål. Med den skulle ge kvinnorna makten att äntligen kunna färga politiken och förändra världen.

Aktivisten Wägner startade Rädda Barnen, Svenska Hem och Internationella Arbetslag. Hon var också varmt kristen, men på trettiotalet valde hon kväkarna, ett demokratiskt och antiauktoritärt samfund. Många känner faktiskt beröringsskräck inför hennes starka tro. Men utan religionen hade den besvärliga Elin Wägner inte stått ut en dag.

Radikalpacifisten Elin Wägner låter sig inte heller kramas så lätt. Hon är en stenhård moralist som kräver det omöjliga av oss. Hur mycket ansvar är vi egentligen beredda att ta – för freden, framtiden – och klimatet? Vår tids egotrippade kvinnosak skulle hon inte ge ett ruttet lingon för. Hon krävde mycket mer.