Burmas historia

Den första och enda heltäckande boken om Burmas historia på svenska

Burma är en av Asiens äldsta statsbildningar. Kungariken och imperier har existerat på Irrawaddyflodens slättland i över 2000 år. Men det nuvarande Burma är en kolonial skapelse inom vars gränser man finner majoritetsfolket burmaner och en rad andra nationaliteter som karen, shan, kachin, chin, mon, arakaneser, karenni och en uppsjö mindre grupper. Dessa har egentligen inte mer gemensamt med burmanerna än att de alla stod under brittiskt styre från 1800-talet fram till självständigheten 1948. Visserligen styrdes Burma av olika krigarkungar innan britterna kom, och deras riken sträckte sig över inte bara stora delar av det nuvarande landet utan även områden i nordöstra Indien, Thailand och Laos. Men det existerade aldrig något egentligt samordnat styre över alla dessa områden. Krigarkungarna var utmärkta erövrare och imperiebyggare men mycket dåliga statsmän och administratörer.

Det var därför knappast förvånande att etniska uppror och inbördeskrig bröt ut så snart britterna lämnat landet 1948. Burma var då en federal demokrati, men det räckte inte för att tillfredsställa de etniska minoriteternas förhoppningar. Samtidigt växte sig militären stark på grund av inbördeskriget och utvecklades till en stat i staten. 1962 grep den även makten över staten. Sedan dess har militären i olika skepnader styrt Burma. Även dagens mer öppna regim är dominerad av militären, som i praktiken har vetorätt över alla viktiga beslut i parlamentet.

Boken täcker inte bara den burmanska folkmajoritetens historia utan även de otaliga nationella minoriteternas

Politiken gentemot de etniska minoriteterna sitter fast i samma gamla krigarkungsmentalitet. De etniska minoriteterna skall underkuvas och acceptera centralstyret, trots bristande administration och möjligheter att påverka. Inbördeskriget fortsätter alltså utan någon beständig lösning i sikte.

Politisk oro har rått inte bara i de etniska minoriteternas områden. 1988 skakades landet av ett mäktigt, landsomfattande uppror mot militärstyret. Det krossades i blod då militären ingrep. Tusentals demonstranter mejades ner av militärens kulor. Men det lyckades inte kväva folkets önskan till förändring efter 26 år av militärt vanstyre.

Ur upproret steg också Aung San Suu Kyi, vars far Aung San ledde kampen för självständighet från Storbritannien på 1940-talet. Hon sattes i husarrest – och fick Nobels fredspris 1991 för sin tappra kamp för demokrati i Burma. Hon är nu fri igen och är aktiv politiker i ett land som fortfarande i stort styrs av militären.

Trots sin historia av konflikter och interna strider, har Burma samtidigt en lång och rik intellektuell tradition. Landet har alltid haft mycket hög läskunnighet, och så var det långt innan britterna kom och introducerade utbildning efter västerländskt mönster. Pojkar lärde sig att läsa och skriva i de buddhistiska klostren. Skolgång var inte lika vanligt för flickor, men även där låg Burma i framkant – även internationellt sett. Redan 1872, efter att britterna hade etablerat sig i delar av landet, medgav även kolonialmakten att ”undervisning för flickor var ett faktum i Burma innan Oxforduniversitetet grundades”. Besökare i dagens Burma kan inte undgå att lägga märke till alla de boklådor som finns överallt och att landet har fler författare, poeter, journalister och dramatiker än de flesta andra länder i regionen.

En klarläggande bild av Burmas utveckling från de gamla kungarikena till dagens situation

Bertil Lintner belyser alla dessa faktorer i den första heltäckande boken på svenska om Burmas historia. På ett levande sätt analyserar han den historiska bakgrunden till dagens motsättningar och konflikter. Hans bok kommer att vara till stor hjälp för att förstå varför Burma – som är så rikt på både mänskliga resurser och naturtillgångar – också är det land som haft de mest långvariga inre konflikterna i Sydostasien. Och varför det fortfarande är fattigare än alla dess grannländer.

Texten är lättläst, balanserad och överskådlig. Bertil Lintner är journalist och gör landets komplicerade historia begriplig. Han förklarar också skillnaden och likheter mellan de två namnen ”Burma” och ”Myanmar” och varför han föredrar att använda Burma framför det nu officiella namnet Myanmar. För att göra boken mer lättillgänglig innehåller den referensmaterial som kronologi, regentlängder och förklaringar hur namn i Burma fungerar.