Artiklar, Boktips

Ättestupa – Att bli av med sina gamla och sjuka

Ättestupa - Fjord i Norge
Kastade vikingarna sina gamla från en ättestupa?

Gamla människors ställning i det skandinaviska samhället cirka 800–1050 vet vi inte särskilt mycket om. I princip har man nog hyst aktning för de äldre, då de ju var bärare av traditioner och sedvänjor som var viktiga för de människor som levde på den så kallade vikingatiden. Om man till exempel kunde damma av ett urgammalt exempel på en sedvänja kunde det utan vidare legitimera ens egna handlingar. Till det var de gamla naturligtvis användbara.

Men i det dagliga livet var de äldre nog mest till besvär. Var man inte längre en resurs för gruppen var man utlämnad åt dess godtycke och överseende. Om de gamla var i vägen, åt för snabbt eller för mycket eller tog onödigt stor plats runt elden ringaktades de förmodligen och schasades bort med kvasten likt den gamle viking som den isländske skalden Egil Skallagrimsson omtalar i en saga.

Forskarna tror att ålderdomen för de flesta människor som levde under den period som i dag kallas vikingatiden innebar en torftig och ömkansvärd tillvaro. Men att de gamla faktiskt skulle ha dragit sig undan och låtit sig kastas ned från en särskild klippa, en såkallad ättestupa, som en sorts ritual, finns det inga belägg för i källorna.

På olika håll i Norden har trots detta speciella klippor pekats ut där de gamla skulle ha kastat sig ned i döden. Klipporna var speciella eftersom deras höjd garanterade en säker död för den som slängde sig utför stupet. Men som sagt finns det inga källor som stöder att denna typ av klippritualer ägt rum.

Det betyder dock inte att det inte kan ha skett sådana självmord av religiösa skäl eller i extrema situationer som exempelvis hungersnöd, då en snabb död och släktens fortlevnad var att föredra framför ett långsamt borttynande. I den typen av lägen skulle inte bara äldre, utan alla som ansågs svaga befinna sig i riskgruppen.

Mot detta talar att döden för egen hand inte var något som uppmuntrades bland vikingarna. Asatron betonar att en riktig man ska dö i strid. På så sätt slutar han sina dagar som krigare bland gudarna i Asgård. En vikingakrigare som dog i sin säng av ålderdom eller sjukdom hamnade i stället i Hel, en dyster plats för olyckliga själar. En ”riktig” man fruktade denna död och föredrog en tapper död i krig och strid.

Omsorg om den döde i form av en korrekt begravning var viktigt i hela Norden; till exempel var det en religiös plikt att alltid begrava de döda, till och med fiender. Det var också vanligt att man brände den avlidnes kropp på ett likbål tillsammans med gravgåvor eller till och med trälar. Ritualer var förvisso viktiga för dåtidens människor, men döden var helt enkelt för betydelsefull för dem för att de skulle få för sig att låta sina gamla kasta sig utför en ”ättestupa”, oavsett om det gjordes med eller utan tvång.

»En underbart uppslukande sidvändare där många av våra vanligaste historiska ”kunskaper” ställs på ända.« Dagens Nyheter

Trodde du att Julius Caesars sista ord var: Et tu, Brute? Att Erik XIV dog av förgiftad ärtsoppa? Att järnkorset uppfanns av nazisterna? Att vikingarna kastade sina gamla från en såkallad ”Ättestupa”? Att Egyptens pyramider byggdes av slavar? Eller att det var Columbus som upptäckte Amerika?

Det är du inte ensam om. Med 101 historiska myter i bokhyllan kan du briljera vid nästa middagsbjudning, svara rätt på kniviga historiefrågor, eller helt enkelt bara skaffa dig nya kunskaper.

Relaterade blogginlägg