Artiklar

Vad är populism? Är det ett hot mot demokratin?

Populism - en folksamling inför ett politiskt rally

Populism är ett begrepp som används av politiker för att klanka ner på sina politiska motståndare. Då förknippas det med publikfrieri: ”Det där är bara ren och skär populism!” Men populism är också ett begrepp som används för att karaktärisera ett politiskt parti, en politisk rörelse eller en politisk ledare som vill ta tillbaka makten till folket. För att ytterligare försvåra det hela kan populism vara både höger- och vänsterorienterad. Den verkar inte vara förknippad med en viss politisk åskådning.

Populism kan alltså betyda olika saker. Det vanligaste är att definiera populism som en ideologi eller strategi som delar upp samhället i två motsatta läger, det vanliga folket och den korrupta eliten. I eliten ingår de som har höga positioner inom politik, ekonomi, kultur, akademi och media, och utgångspunkten är att de medvetet motarbetar folkets vilja. Politiker som idag har beskrivits som populister i denna mening är Trump i USA, Le Pen i Frankrike, Orbán i Ungern, Chávez i Venezuela, Iglesias i Spanien, Bolsonaro i Brasilien, Duterte i Filippinerna, Berlusconi i Italien och Åkesson i Sverige.

Knäckfrågan är hur vi ska tolka den våg av populistiska rörelser som sveper över världens länder. Är populismen demokratins dödgrävare eller är den tvärtom en folklig rörelse med krav på en mer demokratisk demokrati?

Populism är ett hot mot demokratin, säger några. Den är en väckarklocka för demokratin, säger andra. Alternativt är den en spricka i demokratin som tvingar oss att bekänna färg: Är vi demokrater eller inte?

Varför är populism ett hot mot demokratin?

I fokus för populismen står ledaren, inte partiledaren. Skillnaden är att ledaren inte erkänner legitim opposition. I en demokrati måste vi kunna säga emot och mobilisera oss utan att riskera karriär, fängelse, eller i värsta fall, livet. Opposition mot den sittande makten är pulsen som gör att demokratins hjärta fortsätter slå. Utan opposition lever inte demokratin. Opposition visar att vi tycker och tänker olika, och det är inte farligt. Det är hälsosamt. Vi måste alltid kunna ställa oss upp i en församling och säga: ”Jag vill annorlunda” eller ”Jag vill så här istället!”

Det motståndet vill populisten bli av med. För populisten är opposition farligt och skrämmande. Istället för att erkänna att det finns legitima konflikter om samhällets syfte och inriktning försöker populistiska ledare undergräva just de institutioner och instanser i samhället som har till uppgift att kontrollera makten och skapa möjlighet till opposition: lagstyret, partierna, riksdagen och tredje makten i form av officiella media. De utmålas som folkets fiende nummer ett. De utgör etablissemanget.

Enligt många kritiker är populismen ett hot mot demokratin också av ett annat skäl: den talar om folkviljan i singularis. Populisten åberopar ”den tysta majoriteten” som fått stå tillbaka för allehanda minoriteter och privilegierade grupper inom demokratin, som invandrare, kvinnor, homosexuella, kosmopoliter och barnvagnsdragande småbarnspappor i storstäderna. Att tala om majoriteten i bestämd och beständig form ger vid handen att det finns en folkvilja. Men det är en illusion, oavsett om den torgförs av högern eller vänstern. När folkviljan utmålas som demokratins källa kan populister som får makt genom demokratiska val hävda att de talar för alla, när de i själva verket talar för en tillfällig och utbytbar majoritet. De kan undergräva minoriteters och oppositionellas rättigheter med motiveringen att de talar för det ”sanna” eller ”autentiska” folket.

En väckarklocka för demokratin

Men, säger andra, populister får inte makt utan anledning. De sätter ord på ett reellt problem: den representativa demokratin representerar inte alla. Det finns en skillnad mellan vanligt folk och eliter. Populismen är en väckarklocka. Den talar om för oss på ett fredligt sätt – populister väljs ju i allmänna val – att nu har demokratin passerat en gräns. Populismens segertåg över världen visar att något är ruttet i dagens västerländska demokratier. De förstärker ojämlikheter mellan människor istället för att motarbeta dem.

Den bärande tanken här är att vi befinner oss i en djup legitimitetskris. Medborgare som röstar på populister vill inte ha mindre demokrati, som kritikerna hävdar, utan mer demokrati. De vill ha riktig demokrati, inte bara en som existerar på pappret. Idén att populism kan korrigera ekonomiska och politiska ojämlikheter har starka historiska rötter. Skillnaden mellan folket och eliten går tillbaka till det antika Rom. Den återfinns i konflikten mellan plebejer och patricier, vanligt arbetande folk och de privilegierade klasserna. De privilegierade klasserna gav inte ifrån sig makten frivilligt. Det krävdes en kamp mot överheten, och den kampen var populistisk: för folket och mot eliterna. Redan i slutet på 1800-talet bildades exempelvis ”folkets parti” i Amerika, och det beskrev sig själv som populistiskt.

Idag växer nya populistiska partier fram i många länder, och nu liksom då riktar sig den kritiska udden mot etablissemanget. Hur kommer det sig att ojämlikheten mellan fattiga och rika tillåts accelerera så mycket att vi idag befinner oss på samma nivå som existerade före den moderna demokratins genomslag under 1900-talet? Och varför är representationen i våra politiska församlingar så skev? Om representation betyder att politiker ska re-presentera oss, det vill säga göra oss närvarande i det politiska beslutsfattandet, borde vi förvänta oss mer skillnader och konflikter i politiken.

Artikeln är ett utdrag från...

Demokrati

199 kr
  • Ger läsaren mycket kunskap om demokrati utan att behöva plöja långa böcker

  • Inbjudande och fängslande läsning om olika sätt att se på demokrati

  • Visar att ovissheten om framtiden kan stjälpa eller stärka demokratin

Vårt samhälle är byggt på ett demokratiskt fundament, inom politiken är demokrati ett honnörsord, medborgarna i vårt land tar demokratin för given.

Men hur stabilt är egentligen det demokratiska bygget? Vad består demokratin av och varför är den bra? Hur fungerar ett folkstyre och vad styr medborgarna över?

I tio korta kapitel resonerar Sofia Näsström kring det begrepp som vårt samhälle är byggt av. Bokens frågeställningar är brännande aktuella, inte minst när författaren berör tendenser som påverkar demokratin idag. Är populism demokratiskt? Och, har demokratin en framtid?

Detta är något så ovanligt som en bladvändare om demokrati. En liten bok om ett stort ämne.