Augusti 1957
Efter den första lyckade uppskjutningen av Sovjetunionens interkontinentala ballistiska robot R-7 hade raketkonstruktören Sergej Koroljov anledning att vara nöjd. Han fick nu möjlighet att ägna sig åt sitt efterlängtade sidoprojekt: den konstgjorda satellit som gick under arbetsnamnet Sputnik. I många år hade Koroljov drömt om att sända en konstgjord satellit i omloppsbana runt jorden. Få av hans överordnade tycktes förstå den fulla potentialen i detta språng, men Koroljov insåg att det kunde bli det verkliga startskottet för rymdåldern.
I september 1957 flög Koroljov till Kazakstan och Bajkonur för att förbereda uppskjutningen av Sputnik. Hit, till en glesbevuxen, vindpinad stäpp hundra mil från närmaste gräns – och därmed väl skyddad från omvärldens insyn – hade Sovjetunionen förlagt sin stora testanläggning för uppskjutning av raketer.
Med en diameter på 58 centimeter var den lilla satelliten Sputnik inte mycket större än en badboll, och det silverfärgade metallklotet vägde 83 kilo – ungefär som en fullvuxen människa. Inuti det blänkande metallhöljet fanns två små radiosändare med tillhörande batteri. Det var i stort sett allt. Att ytan var glänsande blank syftade till att reflektera så mycket solljus som möjligt, för att undvika överhettning. Dessutom skulle den bli enklare att iaktta från jorden.
4 oktober 1957
Klockan närmade sig halv elva på kvällen, Moskvatid, när uppskjutningen av Sputnik inleddes. Dånet från motorerna fick marken i Bajkonur att skaka. Från högkvarterets periskop såg ingenjörerna hur raketens motorer tändes i precis rätt sekund. För ett ögonblick såg farkosten ut att sväva bara någon meter över marken. Sedan steg den – till en början mycket långsamt, trög i rörelsen som en yrvaken tjur. Så snart raketen betvingat tyngdlagen och börjat accelerera verkade naturlagarna i stället till dess fördel. Efter en långsam start steg raketen med ofattbar hastighet. Likt en komet färdades den bländvita eldkvasten över natthimlen.
Under tidigare test hade bärraketen R-7 drabbats av flera olika problem och uppskjutningen av Sputnik var därför en chansning. Men nu gav alla instrument positiva signaler. Efter 116 sekunder hade startraketerna gjort sitt jobb och separerades från raketens huvudsteg. Ytterligare tre minuter senare var raketens bränsle förbrukat. Motorn stängdes av och höljet som skyddat Sputnik under uppskjutningen flög av. Den lilla metallkulan fick en sista puff av en fjädringsmekanism och gled sedan fritt i rymden.
Sputnik befann sig nu på 223 kilometers höjd och här fanns ingen atmosfär som bromsade dess rörelse. Satellitens hastighet var 7 780 meter per sekund. Det enda som hindrade metallklotet från att fortsätta rakt ut i rymden var jordens gravitation. Sputnik föll, men inte tillbaka mot jorden utan i en bana runt, runt planeten. På så sätt liknade dess rörelse nu månens bana kring jorden eller jordens bana kring solen. Den hade blivit en konstgjord satellit.
Sputniks signal tystnade när satelliten försvann på andra sidan jorden. Ett varv kring jorden skulle ta lite mer än 90 minuter och återigen blev väntan nervös. Men på utsatt tid bröts tystnaden på frekvensen av ett ettrigt pip, pip, pip.
Därmed var saken klar. Någon hade fyllt vodka i glasen och Koroljov skålade med sina kollegor. De hade verkligen lyckats! Sedan ringde Koroljov till Nikita Chrusjtjov för att meddela den sensationella nyheten.
Den omedelbara reaktionen bland allmänheten i både USA och andra länder var först och främst andaktsfull nyfikenhet. En konstgjord satellit i omloppsbana väckte löften om ett nytt kosmiskt kapitel i mänsklighetens historia. Radioentusiaster världen över kunde ratta in satellitens frekvens och lyssna på det ettriga kortvågspipet. Hur många människor som stod med krökta nackar för att få en skymt av den lilla satelliten på natthimlen kommer vi aldrig få veta – men det var många.
Batterierna i Sputnik räckte i ungefär tre veckor, sedan tystnade radiosignalen. Ett par månader senare, i januari 1958, föll satelliten tillbaka mot jorden och brann upp i atmosfären. Den hade då avverkat 1 440 varv runt jorden och gett upphov till en ”sputnikchock” i USA. När den första, spontana nyfikenheten lagt sig kom den lilla satelliten nämligen att påverka det amerikanska samhället i grunden – kanske rent av mer än det ryska.
