Påpälsad för utomhusaktiviteter i snön med vetskapen om varm choklad till fikat. Så minns nog många sina sportlov. Att skolelever ska tillbringa feriedagarna i rörelse utomhus var även idén som lade grunden för sportlovets uppkomst.
Sportlovet sägs ofta härröra från de så kallade koksloven under andra världskriget. Den då rådande energikrisen tvingade periodvis skolor att stänga, eftersom bristen på koks gjorde att skolsalarna inte kunde värmas upp.
Men egentligen var sportlovet en utveckling av de fjällfärder som började anordnas under 1920-talet. Lovet hade mer med friluftsliv än koks att göra.
1925 inleddes ett samarbete mellan Skidfrämjandet, SJ, Turistföreningen och Skolöverstyrelsen. De organiserade så kallade fjällfärder för skolungdomar under pingst- och påskveckorna. På 1930-talet gav regeringen skolor tillåtelse att omfördela en del av de lovdagar som vanligtvis utnyttjades under påskledigheten. Skolorna kunde nu ha en veckas lov tidigare under året, i februari och mars, och anordna fjällresorna. Det ansågs att de tidigarelagda loven gjorde större nytta för att bryta elevernas så kallade vårtrötthet.
Idrott i skolan
Även om sportlovet alltså förekom långt innan skolorna stängdes på grund av energikrisen, var koksloven under andra världskriget betydande. Lärare och politiker ville att eleverna skulle sysselsättas under feriedagarna. Den andra mars 1940 stod det till exempel i tidningen Dagens Nyheter: ”Utnyttja ’kokslovet’! Gratis DN-instruktion i snabbsim”.
Idrott hade spelat roll i skolvärlden redan sedan tidigt 1900-tal, då den svenska regeringen började att utreda vilken roll idrott och fysisk uppfostran hade på de svenska realskolorna och läroverken. Genom en regeringsreform 1928 infördes gymnastik och obligatoriska idrottsdagar för skolever.
Sportlovet kan även ses i ljuset av det svenska folkhemmet. Det var under 1900-talet som det svenska nationsbygget skulle konsolideras och genom att uppleva svensk natur skulle medborgarna knyta an till sitt land. Friluftsliv ute i naturen ansågs främja dels en kärlek för det svenska landet, dels en nationell samhörighet.
Från pionjären Svedelius till familjeresor
Carl Svedelius ses än idag som en av de stora pionjärerna bakom såväl sportlovet som idrottens intåg i skolorna. Han var verksam vid Norra Real i Stockholm, som från början var en pojkskola för framförallt familjer från den svenska medelklassen. 1910 började Svedelius att anordna årliga påskresor till fjällen. Svedelius ansåg att idrotten hade en viktig roll att spela i elevernas utbildning och framförallt utomhusidrotten kunde utveckla barnens unika personligheter.
1942 infördes friluftsdagar i alla svenska skolor. Samtidigt började kommuner och friluftsförningar att engagera sig och organisera aktiviteter på hemmaplan. För det var verkligen inte alla som hade möjlighet att åka till svenska fjällen.
Först under 1960- och 1970-talet blev sportlovet en familjeaktivitet. Innan dess var feriedagarna inget industrilov, men när den svenska allmänna semestern utökades med en fjärde och en femte vecka kunde föräldrarna också ta ledigt under februari och mars. Då började familjeresorna till den svenska fällen att tillta. Samtidigt växte den privata fjällturismen fram. Vägnätets utbyggnad betydde att man kunde åka bil till fjällen, och det byggdes fjällhotell, sportstugor och andelslägenheter.
Idag är Sveriges mest populära skidort Sälen, som under vinterns högsäsong tar emot 100 000 besökare varje dag.
