Artiklar

Skyskrapor – genuint amerikansk arkitektur

Skyskrapor i New York

1800-talet blev den epok när den genuint amerikanska arkitekturen föddes. Skyskrapor, tänker man, och 1885 uppfördes den byggnad man brukar kalla den första skyskrapa: tiovåningars Home Insurance Building i Chicago.

Skyskrapan kom till för att de amerikanska storstäderna växte explosionsartat i slutet av 1800-talet. Industri och handel krävde ständigt större utrymmen, tomtpriserna sköt i höjden. En tomt kunde byta ägare fyra, fem gånger per dag, varje gång till ett högre pris.

Men skyskrapans idé och succé hade djupare rötter. Det var den nya stadsbons sätt att markera sitt nya revir. Fattiga farmare eller markbaroner – alla hade de hittills satt materiellt välstånd och framgång i samband med markyta. De nya stadsborna skulle komma att mäta sin stolthet i höjd över marken.

Det kan verka chockerande att notera att detta ännu var ett land som var långtifrån färdigt. Man slogs ännu mot indianerna och mot varandra i det inbördeskrig som kom att kallas Vilda Västern. När den första skyskrapan restes i Chicago 1885 var det bara fyra år efter det att Billy the Kid dödats, och Wyatt Earp och Doc Holliday vunnit över pojkarna Clayton vid OK Corral. Nio stater – största delen av landet väster om Mississippi – skulle ännu många år få vänta på att få sitt medlemsskap i unionen bekräftat med statsbehörighet.

Från starten och många decennier framåt skulle det vara New York och Chicago som argast konkurrerade om att vara högst, vackrast och märkvärdigast.

Året före den stora branden i Chicago (1871) hade den hydrauliska hissen uppfunnits. 1887 fanns en elektricitetsdriven hiss. 1895 fanns fler än tretusen elektriska hissar i Chicago.

Men – allmänna opinionen har aldrig varit mer akitektursinnad än när det gäller skyskrapor. Från början beskylldes de för att ha ställt till allt ont, från trafikproblem till mental stress och upplösning av amerikanska moralvärden. I New York bildades på privat initiativ en “folktätshetskommitté” som föreslog höga skatter på höga hus, och varnade för att skyskraporna, för att de effektivt skulle kunna fyllas och tömmas, skulle komma att kräva trevåningars trottoarer. Ändå var det nog det rent estetiska som livligast diskuterades. Henry James var en av de mest radikala kritikerna: han ansåg helt enkelt att skyskrapor borde förbjudas.

Men omkring första världskrigets utbrott hade de flesta vant sig, och på 1920-talet hade skyskrapan blivit en konstform lika amerikansk som jazzen och en inspiration för andra konstformer. Skyskrapan hade blivit ett estetiskt fenomen och en nationell symbol. Målare och fotografer fångade des lyriska kvaliteter i rök, i soldis, i snöstorm, i regnig skymning med glittrande fönster.

Decennierna omkring sekelskiftet var i Europa la belle Époque, i Amerika the Gilded Age. I mycket var de en och desamma och kännetecknades av ett livligt kulturellt utbyte, inte minst inom arkitekturen.

Om de rikas privathus lånade av den europeiska glamouren, stod inte skyskraporna dem efter. Skyskrapor drömmer om antiken, om tysk medeltid, om italiensk renässans och fransk barock. Tuggummihuset Wrigley Building i Chicago (1921) har ett torn som La Giralda i Sevilla. Men redan Metropolitan Life Insurance (1909) fick sitt torn inspirerat av kampanilen på Venedigs Markusplats. Woolsworth Building (1913, New York) är nygotisk, en stil som grasserade alltför länge i Amerika, och skulle med sina 55 våningar hålla höjdrekordet tills Chrysler Building tog över sjutton år senare.

New Yorks klassiska landmärken spänner från Flatiron (1903) av Daniel Burnham till Ludwig Mies van der Rohes och Paul Johnsons raffinerade glashus Seagram Building (1950) som skapade en världstrend men förblir oöverträffat. Men mest New York är ändå de tre stora från det krispräglade 1930-talet. Chrysler Building (1930) är jazzålderns ultimata monument, med sin bildelsdekor, däck och navkapslar, och krönt av ett dramatiskt diadem med spira i rostfritt stål. Rockefeller Center (1932-40) är det mest majestätiska, med 70 våningar höga RCA Building som fond åt skridskoåkarna på dammen och jularnas sångkonserter. Detta var första gången som man ritade skyskrapor i grupp, en enhet där delarna var beroende av varann.

Men intressantast är nog den tredje giganten från 1930-talet. När Empire State Corporation publicerade sin plan att i korsningen av 34th Street och Fifth Avenue uppföra världens högsta byggnad, var det två månader innan världen skulle skakas av en större nyhet: börskraschen. När det var dags att inviga, 1 maj 1931, var mindre än halva utrymmet uthyrt.

Texten ovan är ett utdrag ur Sekelskifte (2000) och är skriven av Ulla Britta Ramklint.

Boktips!

Stäng

Fem kvinnor

209 kr

OBS! Print on Demand – Leveranstid ca 10 arbetsdagar

«Underhållande och spännande läsning som gör en lite mer allmänbildad på kuppen. Rekommenderas starkt!» Hallandsposten

I korta biografier porträtterar Ulla Britta Ramklint medryckande och inlevelsefullt fem kvinnor som blivit förebilder för många.

Deras historier fångar andan då 1800-talet övergick i ett turbulent och dynamiskt 1900-tal. Kvinnornas historier skildrar samtidigt hur man med tillräcklig vilja, drivkraft och stark personlighet kan påverka sitt öde.

De fem kvinnorna är:

  • Sarah Bernhardt (1844-1923)
  • Gertrude Bell (1868-1926)
  • Coco Chanel (1893-1967)
  • Agnes von Krusenstjerna (1894-1940)

Så hur har urvalet av just dessa fem kvinnor gjorts? På naturligaste väg: man kan säga att de kom fram och anmälde sig till tjänstgöring. De är absolut inte här på grund av sina likheter, inte heller för att de representerar motsatser. De är vad de är: komplexa, intressanta, förföriska, svaga – och starka. Alla utom Dorothy Parker drevs av en exceptionell energi. Men Dorothy var den första kvinna som blev berömd för något annat än helighet, skönhet, kreativitet eller rikedom; för att hon var så smart.

New York: Puls
Stäng

New York: PULS

199 kr
»En otroligt fin bok som innehåller det mesta och bästa som man behöver veta om New York.« Magnus Utvik, SVT Go’morron

New York är inte en stad. Det är ett sinnestillstånd. Ett humör som skiftar färg snabbare än ett expresståg över Manhattan. Ena stunden tillbakalutat groove i Harlem, nästa en hysterisk kakafoni i Midtown som raskt avlöses av en småputtrig upprymdhet i West Village för att så drabbas av en glasklar insikt i Tribeca, bli buttert blasé i Soho eller salongsberusat euforisk på Lower East Side.

Det här är Karavan Puls, en serie stadsguider där ett antal svenska skribenter får berätta fritt om sin favoritstad. De delar med sig av tips och skriver personligt om olika ämnen. De låter dig se New York i ett helt nytt ljus.