Augustus spelade en avgörande roll för imperiet som varade i 500 år och förändrade Europa, ett kejsardöme vars arv är påtagligt ännu idag.
”Det går inte att studera romersk historia utan att stöta på Augustus och arvet efter honom. Han var den förste kejsaren; det var han som slutligen ersatte en republik som hade varat i nästan ett halvt årtusende – och ersatte den med en förtäckt monarki. Den statsmakt han skapade gav romarriket cirka 250 år av stabilitet, och under den tiden var imperiet både större och rikare än under någon annan period. På 200-talet e.Kr. drabbades det av långvariga kriser och överlevde först efter genomgripande reformer, men ändå ansåg de ’romerska’ kejsare som härskade i Konstantinopel ända in på 1400-talet att de var legitima efterträdare till Augustus makt och auktoritet.
Hans historia är inte bara självklart betydelsefull utan också utomordentligt dramatisk. När jag undervisar om Augustus stannar jag alltid upp för att påminna mina elever om att han inte ens var nitton år gammal när han kastade sig in i Roms extremt våldsamma politiska liv – han var med andra ord nästan alltid yngst i klassen. Det är lätt att glömma bort detta när man ska återberätta hur han skickligt och samvetslöst manövrerade sig fram mellan de skiftande allianserna under inbördeskrigen. Som systerdotterson till den mördade Julius Caesar var han huvudarvinge i Caesars testamente och fick även hans namn, vilket han valde att tolka som en formell adoption. Makten i Rom gick officiellt inte i arv, men med hjälp av Caesars namn kunde han samla den döde diktatorns anhängare och kungöra sin avsikt att överta sin fars position och ämbeten. Sedan satte han i gång med att förverkliga just dessa ambitioner, mot alla odds och i kamp med betydligt erfarnare rivaler. Den siste av dem var Marcus Antonius, och han var död och besegrad år 30 f.Kr. Därefter lyckades den unge, mordiske krigsherren skapa sig en ny image som statens älskade beskyddare; han antog namnet Augustus med dess religiösa undertoner och fick slutligen titeln ’fosterlandets fader’, en enande snarare än splittrande gestalt. Han styrde enväldigt i fyrtiofyra år – en mycket lång tid jämfört med vilken monark som helst – och när han dog av ålderdom var det ingen som ifrågasatte att hans utsedde arvinge skulle efterträda honom.”
Så skriver historikern Adrian Goldsworthy i sin kritikerrosade biografi om Augustus.
Vill du läsa mer om Antikens Rom? Förutom Goldsworthys Augustus har Historiska Media även gett ut Eva Queckfeldts verk Romarriket och Romerska kejsardömet.
