Rokoko var en dominerande stil inom konsten i Europa under mitten av 1700-talet. Ordet rokoko kommer från rocaille, vilket är ett tidtypiskt ornament för perioden.
Rokokon växte fram ur den tidigare epoken barocken. Konstnärerna hade likt de inom barocken en förkärlek för diagonalen i komposition av sina verk. Men till skillnad från barocken föredrog rokokons konstnärer en färgrik och ofta asymmetrisk framställning, där färgskalan var kyligare och ljusare, med en mer livfull ornamentik. Många strävade även efter att eferlikna mönster och former från naturen.
Medan barocken idealiserade heroism och allvar har verk inom rokokon ett fokus på lekfullhet, det intima och det idylliska. Återkommande var mytologi eller pastorala bilder där ridderlighet och erotik hyllades
Rokokons betydelse i Frankrike
Idag förknippas stilen framförallt med de konstnärer som verkade vid det franska hovet och aristokratin, framförallt under kung Ludvig XV tid som regent. En av dessa konstnärer var François Bouchet, vars målningar inspirerades av mytologi och ofta visar lekfulla scener med mycket rörelse.
Frankrike var även centralt för modet under rokoko-epoken. Här utvecklades dräkter som var eleganta och skira, vilket var en stor skillnad från barockens pompösa siluett. Kvinnorna bar tunna klänningar av siden, under vilka korsett och styva kjolar skapade den klassiska rokokosiluetten. Männen klädde sig i figursydd livrock, väst och knäbyxor och bar gärna peruk. Plaggen var ofta dekorerade med mönster från naturen, och smycken, spets, band och volanger användes rikligt. Vad som även stack ut var det vita smink som såväl män som kvinnor använde.
Epoken i övriga Europa
I England målade epokens mästare porträtt av aristokratin. Ofta användes det brittiska landskapet som bakgrund. En av de viktigaste inom brittisk rokoko ut var William Hogarth som istället för att porträttera aristokratin målade satiriska avbildningar av vardagsliv och samhället. Hogarths bok The Analyses of Beaty, från 1753, var även viktig för rokokons framväxt. Han skrev bland annat att den mest fulländade formen att sträva efter var S-kurvan.
I Sverige var Carl Hårleman och J.E. Rehn viktiga för den svenska rokokon. Här utvecklades stilen framförallt inom inredning, bland annat bjöds franska konstnärer till Stockholm för att arbeta med interiören i det då nybyggda Stockholms slott. Konsthantverk och interiör var asymmetriskt arrangerade. I fokus stod formen rocaillen. Den möbel som var mest populär var byrån. Byråerna hade ofta ytor som buktade ut och pryddes med mönster gjorda av faner och utsmyckade beslag.
Missa inte!
Den konserverade änkan
89 kr-
En mycket välskriven romandebut som tar läsaren med till ett historiskt Stockholm – dofter, smaker, kläder, gator
-
Tilltalande blandning av fakta och fiktion, där verkliga personers oberättade öden kommer till liv för första gången.
-
Intriger och maktspel, varvat med kvinnlig vänskap och personligt mod
-
En kunskap om tiden och en berättarlust som är omöjlig att värja sig ifrån
Det är höst år 1779 i Stockholm. Sara ligger förvirrad kvar i sängen efter bröllopsnatten med sin dubbelt så gamle make, den store möbelkonstnären Georg Haupt. Föga anar hon då att hon bara fem år senare är änka, har sju barn och ensamt ansvar för den berömda verkstaden.
Påtryckningarna att hon ska gifta om sig – bli konserverad – hopar sig. Hennes ivrigaste uppvaktare är också den man hon fruktar mest, en man som inte skyr några medel i sin jakt på att ta över verkstaden. Ska Sara lyckas stå emot honom och det mäktiga skrået?
Den konserverade änkan är en historisk roman om kärlek, möbelkonst och kvinnors livsvillkor under gustaviansk tid. Med mustigt språk och högt tempo skildrar Hélène Gullberg verkliga personers oberättade öden.
