Patricia Hearst blev terroristernas medbrottsling

Patricia Hearst, kallad ”Patty”, kidnappades av en militant vänstergrupp. Nittonåringen tillhörde en av USA:s mest berömda familjer varför uppmärksamheten blev enorm. Efter flera månaders fångenskap deltog hon i ett bankrån tillsammans med sina kidnappare. Hade överklassflickan blivit revolutionär?

Patricia Hearst och hennes pojkvän Steven Weed sitter i soffan och tittar på teve när det ringer på dörren. Klockan är nio på kvällen den 4 februari 1974. Paret bor i ett område med studentbostäder som tillhör University of California i Berkeley, strax utan för San Francisco. De väntar inget besök men tänker att det kanske är någon av grannarna som är sällskapssjuk, eller som bara vill låna en flaska vin eller cigaretter. Utanför dörren står en främmande kvinna. Hon påstår att hon har råkat backa in i en bil på gatan utanför och ber att få låna telefonen.

I nästa sekund rusar två beväpnade män in i lägenheten. Med några kraftfulla slag slår de omkull Steven. Liggande på golvet erbjuder han männen sin plånbok. ”Det är allt jag har”, säger han, ”ta vad ni vill!” Men inkräktarna bryr sig inte om hans pengar, det är flickvännen de är ute efter. Medan Steven lyckas fly genom en bakdörr övermannar männen Patricia och bakbinder henne. En granne som hört tumultet kommer in genom den öppna dörren och får ett slag i huvudet av kolven på en av männens automatvapen. Han segnar ner på golvet och lämnas kvar i lägenheten medan männen släpar ut den chockade och mörbultade Patricia. Klädd i bara underkläder och en badrock tvingas hon ner i bagageutrymmet på en väntande bil. Kvar på trappan till bostaden ligger hennes blå inneskor.

Innan bilen rivstartar skjuter en av männen en skottsalva mot ett par studenter som hört skrik och gått ut på gatan för att se vad det är som pågår, men lyckligtvis träffar inte skotten.

Patricia Hearst var vid tillfället 19 år gammal och studerade konsthistoria på Berkeley-universitetet utanför San Francisco.

Hon var också barnbarn till mediemogulen William Randolph Hearst, en legendarisk gestalt som under första halvan av 1900-talet hade byggt upp USA:s största tidningsimperium. Patricia Hearsts pappa Randolph var en av flera arvtagare till den enorma familjeförmögenheten och ägde bland annat dagstidningen San Francisco Examiner

Först på tredje dagen efter Patricias bortförande hörde kidnapparna av sig. Meddelandet som ankom till en lokal radiokanal var utformat som en militär kommuniké och avsändarna kallade sig Symbiotiska befrielsearmén, SLA:

Arresteringsorder, 4 februari 1974: Häktning och skyddsförvar, i händelse av motstånd – avrättning.
Måltavla: Patricia Campbell Hearst, dotter till Randolph A Hearst, folkets fiende.
Arresteringsorder utfärdad av: Folkets domstol
På ovan angivet datum har stridsgrupper ur Symbiotiska befrielsearméns förenade styrkor beväpnade med cyanidfyllda vapen utfärdat en arresteringsorder för Patricia Campbell Hearst.

Texten fortsatte i samma korthuggna och militäriska stil förklara att inga civila skulle komma till skada under förutsättning att motparten uppfyllde de direktiv som utfärdats av Folkets domstol. I texten uppmanades andra ”stridande enheter” i landet till att förena sig med SLA i den väpnade kampen mot vad som kallades den fascistiska staten. Samtidigt meddelades att alla försök att rädda krigsfången eller gripa medlemmar ur SLA skulle leda till att fången avrättades.

Det enda krav som framfördes var att alla kommunikéer från Symbiotiska befrielsearmén i sin helhet skulle publiceras i landets dagstidningar och andra nyhetsmedia. Om detta inte efterlevdes skulle Patricia Hearsts liv vara i fara.

Brevet avslutades med organisationens motto i versaler, en paroll som gruppen kom att upprepa i alla sina kommande meddelanden:

”DÖD ÅT FASCISTINSEKTERNA SOM LIVNÄR SIG PÅ MÄNNISKORS LIV”

Några dagar efter den första kommunikén hörde kidnapparna av sig igen, den här gången med två bandinspelningar. På det första bandet var det ledaren DeFreeze som talade.

Efter inledande formaliteter om att han agerade på uppdrag av sin organisations krigstribunal och ett mångordigt fördömande av det kapitalistiska samhällssystemet formulerade han ett krav: ”Innan några som helst förhandlingar kan inledas om frigivning av fången måste familjen Hearst lämna ett bevis på sin goda vilja”, sa han.

Kravet var att familjen Hearst skulle satsa miljontals dollar på att dela ut livsmedel till fattiga och behövande i en rad städer i Kalifornien. Maten skulle bestå av kött, grönsaker och mejeriprodukter av god kvalitet. På den långa lista av grupper som skulle få tillgång till gratis mat nämndes arbetslösa, socialbidragstagare, amerikanska urinvånare, krigsveteraner och personer som var villkorligt frigivna från fängelser. Var och en av dem som tillhörde någon av dessa grupper skulle tilldelas ett matpaket värt 70 dollar.

På den andra bandinspelningen var det Patricia Hearst själv som pratade.

”Mamma, pappa, jag är okej”, inledde hon, men fortsatte med att berätta att hon den mesta av tiden satt inlåst i en skrubb och att hon alltid tvingades ha ögonbindel när hon pratade med sina fångvaktare.

”De här människorna är inga knäppskallar”, sa hon, ”de har berättat för mig vad de kämpar för och jag är övertygad om att samtliga är beredda att dö för sin sak.” Hon vädjade till föräldrarna att de skulle göra vad kidnapparna begärde, så att hon snart kunde bli frisläppt.

Randolph Hearst gick med på att lägga två miljoner dollar på att dela ut matpaket, och lovade att satsa ytterligare fyra miljoner efter att Patty blivit frigiven.

Men distributionen av livsmedel ledde till kaos och upplopp. Folk slogs på gatorna, vissa leveranser försvann och kriminella gäng lade beslag på varorna som sedan såldes vidare på svarta börsen.

Kidnapparna meddelade att de var missnöjda med insatsen som de ansåg var slarvigt genomförd. De påstod att maten som delats ut inte var bättre än grisfoder och vägrade att släppa Patty Hearst. Sedan följde en period där gruppen inte hörde av sig.

Två månader efter bortförandet, den 3 april, kom en ny bandinspelning från SLA. Meddelandet slog ner som en bomb och plötsligt tog fallet en helt ny vändning.

På bandet berättade Patricia Hearst själv att hon hade valt att ansluta sig till Symbiotiska befrielsearmén för att ”befria de förtryckta”. Hon anklagade sin pappa för att vara en självisk utsugare och hälsade till sin fästman att hon slog upp deras förlovning.

”Min kärlek har expanderat till att gälla alla människor”, sa hon. ”Den har växt till en osjälvisk kärlek till mina kamrater här, i fängelser och på gatan”. För att markera att hon tog avstånd från sitt tidigare liv hade hon bytt namn och kalllade sig nu för Tania.

På bandet uttalade sig också en av kidnapparna och sa att det inte längre fanns någon anledning att diskutera ett frigivande. ”Tania är nu en av oss och har blivit accepterad av folkets armé som kamrat och krigare”.

Med banden bifogades ett fotografi där Patty var klädd i militärkläder och poserade med ett automatvapen framför en flagga med Symbiotiska befrielsearméns emblem, en sjuhövdad kobra.

Kort tid efter att dessa meddelanden anlänt kom nästa chockerade nyhet. Patricia Hearst hade fångats på bild av en övervakningskamera på en bank i San Francisco, där hon tillsammans med sina nya kamrater deltog i ett väpnat rån.