Den 29 oktober 1923 upphörde det Osmanska riket – en dynasti känd för sin storhetstid, religiösa statsskick, och militära kraft. Men hur växte stormakten fram? Och varför kom osmanerna att spela en sådan viktig geopolitisk roll?
Det Osmanska, eller Ottomanska, riket var en av de mäktigaste och längst bestående dynastier som världen skådat med ett maktcentrum i nuvarande Turkiet. I Anatolien lades under sent 1200-tal grunden för det som skulle bli en 600 år lång dynasti. I dag är riket bland annat känt för sitt statliga utbildnings- och juridiska system, men även dess hänsynslösa och starka armé.
Trots att det Osmanska riket var en av historiens mäktigaste stormakter förklaras dess uppkomst fortfarande delvis av legender.
Det började i dagens Iran. Här ska den turkiske hövdingen Süleyman ha fått en son vid namn Ertuğrul. Enligt legenderna måste Suleyman tillsammans med sitt folk bege sig västerut, på flykt undan det mongoliska folkets krigståg. Men på vägen ska Süleyman ha drunknat i floden Eufrat. Kvar som ledare blev hans son Ertuğrul som tog sig till Anatolien.
Här fick Ertuğrul ett eget landområde som sträckte sig från det västra anatoliska höglandet till Marmarsjön. Marken var en gåva från den seldjukiske sultanen Alladein i Konya – tidigare romerska Iconium – som Ertuğrul enligt legender ska ha bistått i strider mot mongolerna och det bysantiska riket.
Detta landområde är ursprunget för det Osmanska riket och reagerades under sju århundranden av en enda familj där regenten hade absolut makt. Och det var Ertuğruls son Osman som i slutet av 1200-talet lade grunden för den 600-åriga dynasti som skulle växa fram.
Författaren Ingmar Karlsson skriver i sin bok Turkiets historia, att en nyckel till grundandet av osmanernas imperium var rikets geografiska och geopolitiska läge. Geografiskt var Osmans stat väl placerad för expansion och geopolitisk utgjorde staten till en början inget hot för angränsande politiska och militära makter.
Det Osmanska rikets kultur och statliga institutioner kom att utformas i enlighet med islam. Som en följd av världsmaktens expansion levde folk med olika religionstillhörigheter inom landets gränser. Efter erövringen av den geopolitiskt viktiga staden Konstantinopel år 1453, kom religion även att spela en administrativ roll i det Osmanska riket. Detta då det osmanska folket inordnades i olika administrativa samfund med utgångspunkt i befolkningens religionstillhörighet.
Under 1500-talet nådde världsmakten sin kulmen och styrdes under sin storhetstid av Süleyman den store. Men vid förlusten av slaget vid Lepanto 1571 började dynastins förfall. Trots detta var det först under tidigt 1900-tal och som en direkt konsekvens av första världskriget, som stormakten nådde sitt slut. Men arven från dynastin kan fortfarande skådas i det moderna Turkiet.
