Nero och den stora branden i Rom

Det är en dramatisk bild. Nero, den galne romerske kejsaren, står och blickar ut över sin stad – den största i den kända världen – som brinner. Luften är tjock av sot och aska. Lågorna får hans ansikte att lysa i mörkret. Han står på sin balkong och spelar violin medan branden förtär hans stad. Samtidigt som folk ropar och skriker och försöker rädda sina ägodelar ur eldhavet står han lugnt och spelar på sitt instrument.

Branden inträffade år 64 e Kr, varade i sex dagar och sju nätter och lade en stor del av Rom i ruiner. Källorna uppger att alltifrån en fjärdedel till tre fjärdedelar av staden lades öde. Hur som helst försvann tiotusentals hem i lågorna.

Som så ofta efter stora katastrofer uppstod det snabbt olika rykten. Nero (37–68 e Kr) fick redan i sin samtid skulden för att ha anlagt branden. Han skyllde i sin tur på Roms impopulära kristna, som straffades och avrättades på bestialiska vis. Det påstås att en del av de kristna bands vid pålar och antändes likt facklor som gav ljus åt de nattliga morden.

Det finns dock inget som tyder på att Nero personligen lät sätta eld på huvudstaden. Nero befann sig i sitt palats i Antium i utkanten av Rom när det började brinna, så han kan omöjligt ha anlagt branden själv. Antium låg nämligen 56 kilometer från den plats där eldsvådan uppstod. Nero återvände faktiskt till staden så snart han fick höra om branden och tog olika initiativ för att minska skadorna.

Men även om det inte var kejsaren som låg bakom branden så passade den hans planer utmärkt. Han konfiskerade stora delar av det uppbrunna området och lät bygga ett jättelikt kejsarpalats där.

Myten om att Nero skulle ha spelat violin är däremot lätt att avfärda: violinen uppfanns nämligen inte förrän på 1500-talet. Det stämmer dock att Nero odlade sina konstnärliga talanger och betraktade sig som en passionerad och seriös musiker – han spelade bland annat lyra. Med åren har myten om den galne kejsaren berättats om och om igen, och detta i stort sett bortglömda musikinstrument har förvandlats till en violin.

På engelska har det till och med uppstått ett uttryck: ”to fiddle while Rome burns”. Det betyder att göra ingenting eller något oväsentligt medan en katastrof äger rum. Denna slitna fras har naturligtvis medverkat till att göra myten om Nero, violinen och branden mer seglivad.

Man ska även hålla i minnet att det är segrarna som skriver historien. Nero dog bara några år efter eldsvådan, och de som efterträdde honom hade ett stort intresse av att framställa honom som så bisarr och ond som möjligt. Hans begåvning och hans karaktär är därför i dag omstridd.

Nero beskrivs på ett alltigenom negativt sätt i de bevarade källorna som framhäver hans kvinnoaktiga fäbless för att spela teater, hans offentliga fyllor, hans likvideringar av familjemedlemmar och hans tortyr av kristna. Samtidigt måste man komma ihåg att den romerske kejsaren var en bricka i ett intrikat spel. Han var ung, omogen och mycket hårt pressad av makthungriga motståndare. Men sanningen om Nero är mer nyanserad än så.