När Ikaros föll från himlen

”Flyg inte för högt Ikaros! Då kan det gå illa”, ropade Daidalos till sin son.

Men Ikaros flög högre och högre. Till slut kom han så nära solen att vaxet som höll ihop fjädrarna i hans vingar smälte. Ikaros störtade huvudstupa ner i havet – mot odödligheten.

Sällan har ett aldrig begånget misstag gjort så starkt intryck på eftervärlden som Ikaros övermodiga flykt från Kreta. Otaliga är de diktare, från Homeros och framåt, som berättat och förbättrat sagan om Daidalos och hans olycksalige son. Versionerna är många, detta är en av dem i korta drag.

Daidalos var uppfinnare, tekniker, byggmästare och konstnär, den skickligaste i Aten. Han anlitades alltid när det gällde något stort och hade inga medtävlare – tills hans systerson Perdix kom till stan. Med dagens språkbruk skulle Perdix ha kallats makalöst kreativ. Han fick syn på en död fisk, inspirerades av dess ryggrad och uppfann sågen. Han såg två pinnar ligga i vinkel och uppfann passaren. Och så vidare. Perdix blev en kultfigur och den svartsjuke morbrodern beslöt att röja honom ur vägen. Han föreslog en utflykt till Akropolis och när de stod överst på klippan knuffade Daidalos sin systerson över kanten. Hade inte gudinnan Athena hållit fram sina räddande händer skulle Perdix ha krossats.

Ertappad med mordförsök måste Daidalos fly från Aten. Han kom så småningom till Kreta, där den allhärskande kung Minos gav honom och sonen Ikaros asyl, i utbyte mot Daidalos tjänster. Asylen förvandlades snart till fångenskap och Daidalos funderade på hur de skulle kunna fly. Han samlade fågelfjädrar och gamla ljusstumpar och fick ihop så många att han kunde bygga två par vingar. Med dem på ryggen lyfte Daidalos och Ikaros från Kreta och flög ut över havet.

De hade passerat Levitha och satt kurs mot Delos när Ikaros gjorde misstaget att trots faderns förtvivlade varningsrop gå upp på allt högre höjd. Så gick det som hela världen har vetat sedan dess. Om det finns ett misstag att lära något av så är det väl denna flygning. Ingen kan bättre än Ikaros visa hur illa det kan gå om man vill för mycket, om man utmanar ödet och går utanför de trygga ramarna. Man behöver bara tänka på Ikaros för att inse faran med att trimma moppen, idka stamcellsforskning eller göra något annat som strider mot gällande normer och värderingar.

Och så är det precis tvärtom.

”Låt den du älskar få pröva sina vingar, en dag så flyger din älskade rätt”, skaldar Björn Afzelius i den sång som han kallade en barnvisa för vuxna och gav titeln Ikaros. Vi behöver inte nätsurfa länge för att inse att detta är den roll som eftervärlden har gett den våghalsige flygaren. Banbrytaren.

Efter nedslaget hittade Daidalos sin sons lik och begravde honom på den ö som idag heter Ikaria. Enda begravningsgäst var en ovanligt framfusig rapphöna som skränade oupphörligt. Varje antik sagoberättare visste att detta var Daidalos systerson Perdix, som förklädd till en fågel nu gladde sig åt att äntligen ha fått hämnd.

Varje nutida fågelkännare vet att rapphönan, som heter Perdix perdix på latin, flyger ytterst motvilligt och avskyr höjder. Det är som om den ville visa att åtminstone någon i hela denna historia har lärt sig av Ikaros misstag.