Omdömena om Kennedys insatser som president skiftar och så kommer det att fortsätta. Men det som mer än allt annat och för all framtid kommit att prägla eftervärldens upplevelse av honom är vad som hände i Dallas en solig novemberdag 1963 – Kennedymordet.
Det fanns folk i kretsen kring Kennedy som i presidentens Texastur ville utesluta Dallas och nöja sig med de andra städer som skulle besökas. Kennedy var emellertid fast besluten att ta med Dallas. Turen till Texas ingick i den långsiktiga planeringen inför presidentvalet följande år, och att undvika Dallas skulle se ut som svaghet. Dessutom menade Kennedy att vicepresidenten och Texasbon Lyndon Johnson och Texasguvernören John Connally, som båda var med, skulle vara en garanti för ett gott mottagande.
Den 22 november var det ett strålande väder i Dallas, och mängder av människor hade samlats för att få se presidentparet. En karta över färdvägen hade publicerats samma dag i stadens ledande tidning, med noggrant angivande också av tidsschemat. Inom Secret Service var man upprörd, men det var för sent att göra ändringar. Längs färdvägen stod redan massor av människor och väntade på kortegen.
Presidenten och Jacqueline färdades i en stor, öppen Lincolnlimousine, SS 100 X, tillsammans med John Connally och dennes fru Nellie.
I kortegen följde en bil med Secret Service-agenter med uppgift att skydda presidenten. Så kom en bil med vicepresidenten och dennes hustru Lady Bird, följd av ytterligare en Secret Service-bil och därefter en pressbil med Kennedys pressekreterare och ett antal reportrar. Åskådare vinkade, det hördes rop och applåder, och fru Connally sade glatt: ”Mr. President, ingen kan då säga annat än att folket i Dallas har gett er ett mycket varmt mottagande.” Det kan ha varit de sista ord John F. Kennedy hörde.
Kortegen hade lämnat innerstaden och styrde västerut längs Main Street in på ett parkliknande område. Klockan 12.30, fem minuter senare än beräknat, kom man till en öppen plats, Dealey Plaza, omgiven av några höga byggnader men också av några gräsklädda upphöjninger. Ena sidan av platsen, korsningen mellan Elm Street och Houston Street, upptogs av Texas School Book Depository, en röd tegelbyggnad i sju våningar. Framför bilen i färdriktningen fanns en gräsklädd kulle. Kortegen höll en hastighet på knappt tjugo kilometer i timmen längs Elm Street.
När man passerat Texas School Book Depository-byggnaden hördes tre skott. Det första var en miss men Kennedy träffades av det andra. Han kastades framåt och tog sig om halsen. En Secret Service-agent från bilen bakom, Clint Hill, kastade sig upp på presidentens limousine. Kulan hade passerat genom Kennedys hals och sedan fortsatt och träffat guvernör Connally i ryggen, höften och höger handlov. Det tredje skottet träffade Kennedy i huvudet och var dödande. Blod sköljde över Jacqueline samtidigt som hon böjde sig fram och tog tag i handen på agenten Hill, som höll på att kastas av den krängande bilen när chauffören tryckte gaspedalen i botten.
I våldsam fart, omgiven av motorcykeleskorten, satte man iväg till Parkland Memorial Hospital som fanns på fyra minuters avstånd. Vid ankomsten dit låg Kennedy framstupa i baksätet. Jacqueline hade slagit sina armar om presidentens huvud och satt böjd över honom. Guvernör Connally låg på rygg på bilgolvet och stödde huvud och axlar mot sin hustru Nellie, som snyftade uppgivet. Guvernörens skador var inte livshotande. För Kennedy kunde läkarna ingenting göra.
Klockan 13.00 förklarade läkarna presidenten död, och 13.38 avlade Lyndon B. Johnson presidenteden ombord på Air Force One, som skulle föra honom tillbaka till Washington. Vid hans sida under ceremonin stod den chockade Jacqueline Kennedy i en blodfläckad dräkt. Ombord på planet fanns också hennes döde make.
Det ansågs viktigt att visa omvärlden att USA:s ledarskap var intakt, att en ny president hade kontroll över situationen. Det gick inte att utesluta att fientliga krafter, utländska eller inhemska, stod bakom Kennedymordet.
Redan den 24 november, två dagar efter Kennedymordet och endast några timmar efter det att Oswald skjutits av Jack Ruby, höll allmänne åklagaren i Dallas, Henry Wade, en presskonferens, där han refererade bevismaterialet mot Oswald och i allt väsentligt gav den bild av händelseförloppet som skulle bli den officiella.
Den 29 november tillsatte president Lyndon Johnson en kommission för att verkställa en grundlig undersökning rörande Kennedymordet och publicera resultatet. Kommissionens officiella namn var The President’s Commission on the Assassination of President John F. Kennedy, men kom vanligen att kallas Warrenkommissionen, efter dess ordförande Chief Justice (ordförande i Högsta domstolen) Earl Warren.
Men det är svårt att ta död på konspirationsteorier: det är fler människor som idag tror på den knasigaste teorin av alla – CIA-Lyndon B. Johnson-Pentagon-sammansvärjningen som filmproducenten Oliver Stone hittat på – än de som tror på Warrenkommissionens rapport, som representerar vad senatorer, statsmän och medlemmar av Högsta domstolen gemensamt kommit fram till.
Artikeln om Kennedymordet är ett utdrag från...
Politiska mord
269 krOBS: Print on Demand. Leveranstid ca 15 arbetsdagar.
Indira Gandhi, John F. Kennedy och Anwar Sadat är några av offren för de våldshandlingar som tvingat oss inse att det finns individer och grupper beredda att tillgripa ett obönhörligt yttersta argument: det politiska mordet. Göran Rystad skildrar i sin bok ett antal mord, från Caesar till Robert Kennedy, samt mordförsök och attacker mot Vita huset.
Bland offren möter vi bland andra Albrecht von Wallenstein, Jean Paul Marat, Gustav III, Abraham Lincoln, Alexander II och ärkehertig Frans Ferdinand. Författaren frågar sig vem som utfört dåden och varför. Bakom mordet på en högt uppsatt person väntar man sig kanske att en konspiration ska finnas, men är det egentligen vanligt?
