”Kära läsare!

Fröet till Där askan blommar såddes redan i min barndom. Jag är född i en liten by i norra Vietnam och när jag var sex år flyttade min familj till Bạc Liêu i södra Vietnam. Vid den tiden var mitt hemland uppdelat i två delar, Nordvietnam och Sydvietnam. När jag flyttade till Sydvietnam kände jag mig som en flykting. Jag blev mobbad av de andra barnen i området eftersom de inte gillade oss som kom norrifrån. Jag såg också hur en annan grupp barn blev mobbade. De var trẻ lai, ”Amerasians” – barn till amerikanska soldater och vietnamesiska kvinnor som föddes till följd av Vietnamkriget. En del avskydde dem och kallade dem för ”fiendens barn”, ”amerikanska imperialister” och ”oäktingar”. Jag vågade aldrig försvara dem eftersom jag själv var rädd för mobbarna. Men också eftersom jag hade fostrats till att hata deras pappor – amerikanska soldater som hade varit en del av det krig som ödelade vårt land, dödade mer än tre miljoner vietnameser och skadade många fler.

Ändå har jag under årens lopp fortsatt att tänka på de där barnen och vad som hände med dem. Genom åren har litteraturen öppnat både mitt hjärta och sinne tack vare att jag har översatt många litterära verk av amerikaner som en gång stred i Vietnam.

I april 2014 såg jag några bilder som fick mig att vilja agera. Det var bilder på Jerry Quinn, en amerikansk veteran som gick på gatorna i Ho Chi Minh-staden med ett fotoalbum fyllt av gamla bilder. Jerry frågade alla som han stötte ihop med på gatan om de kände igen hans vietnamesiska före detta flickvän. Hon hade varit gravid med hans barn när de skildes åt 41 år tidigare. Tack vare historien om Jerrys sökande fick jag reda på att tiotusentals barn med en asiatisk mamma och en pappa som var amerikansk soldat föddes i samband med Vietnamkriget. Många av barnen övergavs av sina föräldrar och än idag är det mer än 90 % som inte har återfunnit sin mamma och pappa.

Där och då påbörjade jag mitt arbete med att hjälpa dessa barn att återförenas med sina familjer. Jag gjorde intervjuer och skrev artiklar, jag engagerade mig i verkligt sökande och på så sätt kunde jag hjälpa flera människor att förenas med sina familjer efter mer än fyrtio år. Även om berättelserna om dessa återföreningar är otroliga, och var och en av dem skulle kunna vara grunden till en gripande bok, så insåg jag den etiska komplexiteten i att skriva om verkliga trauman. Jag insåg också vilka enorma utmaningar som dessa människor och deras familjemedlemmar har ställts inför. Barn såldes och köptes av vietnameser som ville använda dem som en fribiljett till Amerika. Vissa av mammorna kan än idag inte avslöja för sina familjer att de hade relationer med amerikaner och fick barn med dem. En del av papporna vet inte ens om att de har barn i Vietnam eftersom de var ett resultat av tillfälliga relationer.

Där askan blommar tog mig sju år att skriva. Den är en uppmaning att minnas de generationer av vietnameser, amerikaner och deras barn vars liv och öde fortfarande, mer än femtio år efter Vietnamkrigets slut, påverkas av det som hände. Boken är också ett uttryck för mina böner och önskan om en värld där det finns mer medkänsla, mer fred, mer förlåtelse och försoning. Jag tackar dig från djupet av mitt hjärta för att du är en del av detta arbete.

Med hjärtligt och varmt tack,
Nguyễn Phan Quế Mai”