Artiklar

Jussi Björling (1911–1960) Gudabenådad världstenor

Jussi Björling

På listor över världens främsta sångare genom tiderna brukar Jussi Björling oftast finnas med bland de högst rankade. Trots att han i sina sceniska framträdanden är påfallande stel i rörelser och gester, blir de flesta åhörare ändå hänförda av hans mycket personliga stämma. Den har en omisskännlig, innerlig klangfärg.

I biografin Tills vingen brister (2002) av Yrsa Stenius, jämför författaren den svenske operasångaren med artister som Plácido Domingo och Luciano Pavarotti. ”Det är inte tu tal om att de är oerhört bra. Men det är ändå något i Jussi Björlings sång som träffar en i livskänslans solarplexus på ett sätt som enligt min mening ingen annan sångare förmår. Man tappar andan och orden, allt är oceanisk skönhet och sorg.”

Björling föddes i Stora Tuna i Borlänge i en musikalisk familj där fadern, David Björling, också var sångare. Jussi och hans bröder Olle och Gösta blev tidigt skolade av sin far och bildade tillsammans med honom Björlingkvartetten, som framgångsrikt turnerade i Norden och Nordamerika. Från fem års ålder präglades Björlings liv av sträng disciplin och hårt arbete. Skolgången blev starkt lidande. Fadern hade alkoholproblem och strax innan han avled, vid 52 års ålder, lär han ha begärt av sina söner att de skulle avhålla sig från sprit. Alla lovade, men ingen höll löftet. Jussi Björling var dock den ende som bröt det på ett fullkomligt måttlöst sätt.

År 1928 fick han provsjunga för Kungliga Operans chef John Forsell. Efteråt antecknade denne: ”Märkvärdigt bra, fenomen 17 år. Bör anammas och skötas. Bör kunna bli något.” Operaskolans intagningsnämnd gjorde en liknande bedömning: ”En exceptionell talang!” Ett par år senare, i juli 1930, debuterade Björling på Stockholmsoperan i Puccinis Manon Lescaut. Samma år gjorde han sin första huvudroll som Don Ottavio i Mozarts Don Giovanni.

Det internationella genombrottet fick Björling redan året därpå genom en sommarkonsert på Tivoli i Köpenhamn. Publikens bifall för den tjugoårige ynglingen var stormande och recensionerna i danska media förkunnade att en blivande världstenor var född, en sångare i klass med de allra främsta. Det tog längre tid innan svenska kritiker gav honom den sortens erkännande.

Han framträdde nu i klassiska verk som Barberaren i Sevilla, La Traviata och La Bohème och skaffade sig ett rykte som en enastående förmåga. På somrarna gjorde han turnéer i folkparkerna, och under pseudonymen Erik Odde sjöng han även in populärmusik på skiva. Ett par exempel är Läppar som le så röda (1933) och Dina blå ögon lova mer (1933).

När Björling var 24 år gammal gifte han sig med sopranen Anna-Lisa Berg. Hon har i efterhand beskrivit äktenskapet i övervägande rosenröda ordalag. Men troligen var det inte lätt att leva med en man som hade en benägenhet för nervsammanbrott och som led av grava alkoholproblem. Enligt dottern Ann-Charlotte blev Björling personlighetsförändrad av sprit: ”Vi stod inte ut med honom. Fast det värsta var att vi stod ännu mindre ut när han till sist bara försvann.” Ytterligare en påfrestning var att många damer förtrollades av Björlings undersköna stämma. Ett par månader efter att makarnas första barn föddes, fick han ännu ett barn med en annan kvinna.

Jussi Björlings exceptionellt framgångsrika karriär fortsatte med turnéer och gästspel på operahusen i Europa, vanligen till stående ovationer. Från 1937 och framåt, med undantag för krigsåren, blev USA det land vid sidan om hemlandet som mest fick höra ”den nye Caruso”. Han blev hyllad överallt. Efter det första framträdandet i Town Hall i New York skrev en recensent om ”en succé som sällan finner sitt motstycke i våra konsertsalar”. Somrarna tillbringade Björling oftast i Sverige, och han uppträdde varje år på Gröna Lund för en trogen och entusiastisk publik.

På grund av sin känsliga natur och alkoholproblemen tvingades han alltsomoftast att ställa in konserter och föreställningar, vilket gav honom dåligt rykte inom operavärlden. Ett sviktande hjärta förvärrade läget och ledde till en mycket smärtsam situation under sommaren 1960, den sista i hans liv.

En skivinspelning i Rom, med Georg Solti som dirigent, avbröts nämligen efter en hetsig konflikt mellan maestron och stjärntenoren. Björling hade sjungit rollen i Maskeradbalen otaliga gånger men nu ville Solti ändra på det mesta – frasering, rytm och dynamik. Hettan i staden, svår hjärtklappning, inställda repetitioner och en felaktig misstanke om att Björling återigen tagit till flaskan, bidrog till att konflikten trappades upp och inspelningen lades ner.

Troligen hann Björling aldrig hämta sig från incidenten som för honom var en djup kränkning. Han genomförde sin årliga konsert på Gröna Lund i augusti, men några veckor därefter, den 9 september, avled han i sömnen. Han blev endast 49 år gammal.

Texten är ett utdrag från...

101 historiska svenskar

75 kr
»101 utmärkta minibiografier … författarna har gjort ett gediget arbete.« Ölandsbladet

En ny del i succéserien ”101 historiska …” – framstående svenskar från Birger Jarl till Anna Lindh!

Visste du att den svenska sångerskan Jenny Lind upplevde en närmast fanatisk idoldyrkan i London? Eller att kung Karl XIV Johan aldrig lärde sig att tala svenska?

101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.

Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.

Du kanske också gillar...

Frontlöparen

229 kr
»En mycket lyckad biografi, som skickligt placerar Hägg i hans samtid och ger läsaren en förståelse för perioden … intressant läsning.« Svenska Dagbladet
»En kunnig, intressant och inte minst spännande biografi över idrottsikonen Gunder Hägg … Det är flyhänt skrivet och så rafflande att till och med referaten av gamla lopp skapar lätt andfåddhet.« BTJ
Gunder Hägg påstod själv att han var ointresserad av idrott, och att han avskydde att träna. Ändå slog han både konkurrenter och idrottsjournalister med häpnad när han som okänd artonåring besegrade den finländske löparen Gunnar Höckert, regerande olympisk mästare och världsrekordhållare, inför en jublande publik i Östersund.

I början av 1940-talet slog Gunder Hägg femton individuella världsrekord i friidrott och år 1946 innehade han världsrekorden på alla medeldistanser. Efter kriget blev Gunder Hägg anklagad och fälld av Svenska friidrottsförbundet för att ha tävlat mot betalning – vilket vid denna tid var emot förbundets regler. Han blev avstängd på livstid.

I biografin Frontlöparen berättar Björn Lundberg den fascinerande historien om Gunder Häggs uppgång och fall. Det är även en berättelse om det svenska folkhemmet, och om en man som både bokstavligt och bildligt sprang ifrån sin samtid.

Björn Lundberg är disputerad historiker och har en journalistisk bakgrund, bland annat som redaktör för tidskriften Allt om Historia. Han är dessutom en inbiten löpare.