Järnridån. En metaforisk och fysisk barriär

I maj 1989 avlägsnas taggtråd från gränsen mellan Ungern och Österrike – Ungern öppnar upp sina gränser mot grannlandet. Aktionen har gått till historien. Det är första steget av fysiska nedmontering av den så kallade järnridån. Den nionde november samma år kulminerar demonteringen med Berlinmuren fall.

Järnridån var under kalla kriget den hårt bevakade gränslinje som skilde det kommunistiska Östereuropa från det demokratiska väst. Begreppet är inte bara en referens till den fysiska gränsen, utan även en metafor för att beskriva hur Sovjetunionen strävade efter att avskärma Östeuropa från de andra europeiska staterna och USA.

Järnridån som idé

Ofta används uttrycket än i dag när man talar om situationen ”bakom järnridån” och tiden ”efter järnridåns fall”. Att tala om järnridån som metafor var under kalla kriget främst en västeuropeisk idé. För i de östra europeiska staterna var järnridån inte en idé för att beskriva en situation, utan en fysisk barriär som stängde in och avskärmade befolkningen från Västeuropa.

Begreppet järnridån är starkt förknippat med Winston Churchill och det tal han framförde i staden Fulton i USA 1946. Winston Churchill beskrev då det nya politiska läget i Europa med orden: ”Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts ned över kontinenten.” Churchill använde uttrycket för att beskriva det nya Europa, som efter andra världskrigets slut var en delad kontinent. Västeuropa var demokratiska stater, medan öst föll under Sovjetunionens politiska makt. Väst och öst skiljde sig åt – kulturellt, politisk och ekonomiskt. Detta försökte Churchill att beskriva genom uttrycket järnridån.

Men ordet har sitt ursprung redan på 1800-talet. Först användes termen i teaterns värld. Under 1800-talet började man på teatrar att installera skyddsbarriärer av metall, som vid brand sänktes ner från tak till golvet mellan scen och publik för att hindra eldslågornas framfart. Denna barriär kallades järnridå.

Under 1900-talet började politiker att använda uttrycket. Redan under mellankrigstiden refererade politiker till järnridån för att beskriva det avskärmade sovjetiska samhället. Åke Persson förklarar även, i sin bok 101 historiska myter, att den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels använde uttrycket innan Churchill. Persson skriver att när de sovjetiska trupperna närmade sig Berlin i februari 1945 använde Goebbels uttrycket för att beskriva hur ”Sovjetunionen sänkte en järnridå över det ockuperade Rumänien för att i skydd av denna utsätta landet och dess invånare för allehanda övergrepp”.

Järnridån som fysisk barriär

Men järnridån var inte bara en idé för att förklara de politiska, ekonomiska och kulturella skillnaderna mellan öst och väst. Järnridån var även den fysiska gräns som delade en kontinent. Arkeologen Anna McWilliams konstaterar i sin avhandling An Archeology of the Iron Curtain: Material and Metaphor att den fysiska barriären framförallt var kännbar för de människor som reste från och till Östeuropa, de militära styrkor som arbetade för att bevaka gränserna och de som försökte att fly från öst till väst.

Det finns fortfarande kvarlämningar av järnridån. Mest känd är kanske gränsövergången Checkpoint Charlie vid Berlinmuren. Anna McWilliams pekar även på militära arkiv, där det finns texter och återgivningar från soldater som berättar om sin tjänstgöring vid gränsen. Besöker man ett av de före detta militärlogerna finns kvarlämningar från soldaternas liv, till exempel graffiti på väggarna.