Hieroglyfer: Vem översatte dem?

Ordet hieroglyf är grekiskt och betyder ”heliga tecken”.

Länge visste ingen vad dessa vackra tecken betydde. Det innebar att den enorma mängd inristningar som täckte Egyptens monument var stumma. Det urgamla landets mysterier hade gått förlorade; den civilisation som greken Herodotos redan på 500-talet f.Kr. beskrev som uråldrig var nästan helt dold av tidens dunkel.

En dag besökte prefekten Jean-Baptiste Fourier en fransk skolklass. Fourier var fysiker och hade varit forskningschef i det Egypten som franska trupper under Napoleon precis har erövrat. Med sig tillbaka till Frankrike hade trupperna tagit enorma mängder kunskaper om landet, som nu hela Europa fascinerades av.

När Fourier talade med eleverna om detta märkte han att det fanns en pojke där som kunde till och med ännu mer om faraonernas rike än han själv. Jean-François Champollion hette han, fick Fourier veta.

Prefekten berättade för pojken om den så kallade Rosettastenen som franska soldater hittade några år tidigare, inmurad i en vägg i en gammal fästning. På den fanns en viss text skriven dels med hieroglyfer, dels med en annan variant av gammalegyptiska (den mer ledigt skrivna så kallade demotiska skriften) och dels ungefär samma text på grekiska. Alla insåg att dessa skrivprov tillsammans borde kunna användas för att lösa hieroglyfernas gåta, men ingen hade ännu lyckats presentera en verklig översättning.

Det var då som den lille Jean-François uttalade orden, med en hetta som Fourier kom att minnas hela livet: ”Jag ska göra det! Jag ska dechiffrera hieroglyferna!”

1822 har Jean-François Champollion blivit 32 år gammal. Med manisk energi ägnar han alla sina dagar och många av sina nätter åt att studera hieroglyferna och alla de andra språk som han tror ska kunna hjälpa honom att lösa deras gåta.

Från svensken Johan David Åkerblad, som studerat Rosettastenen, har han tagit med sig insikten om att åtminstone vissa av hieroglyferna måste vara ljudhärmande, precis som bokstäverna i det västerländska alfabetet, och att de alltså inte behöver läsas som symboler eller bilder, vilket man tidigare har tagit för givet. Från engelsmannen Thomas Young har han tagit med sig andra ledtrådar, om hur vissa hieroglyfer borde kunna utläsas som specifika konsonanter eller kombinationer av konsonanter.

Men det är han själv som sätter ihop dessa delar och lyckas skapa en helhet. Nyckeln visar sig vara hans barndoms passion för koptiskan, det språk som talades i Egypten under början av den kristna eran, och som visar sig innehålla många ord och uttryck som levt vidare från fornegyptiskan.

Med denna kunskaps hjälp sker det stora genombrottet, när Jean-François får se hieroglyfer kopierade från väggen på ett enormt tempel i Abu Simbel.

En sen kväll sitter han uppe och arbetar, darrande av upphetsning. Det första tecknet skulle kunna representera en sol, resonerar han, vilket på koptiska uttalas ”ra”. De sista två tecknen, som ser ut som käppar, bör motsvara konsonanterna SS, vilket han tidigare lärt sig. Den mittersta symbolen kan vara ett M, som också uttalas ”mes”. Vilket betyder att hieroglyfen ska utläsas ”Ra-mes-ss” eller ”Ramses”, den mest kända av alla forntida faraoner.

Jean-François provar sin metod på ett antal andra inskriptioner och inser i ett bedövande rus att han har rätt och att hans teori stämmer.

Denna natt sker alltså genombrottet. Han har knäckt nyckeln till hieroglyfernas struktur. Han har insett, och kan snart bevisa, att det tills nyss döda språket i själva verket består av en blandning av ljudhärmande bokstäver, alltså tecken som motsvarar ett visst ljud, och av ren bildskrift, där varje symbol kan stå för ett helt ord eller delar av ett ord. Till detta kommer en rad tilläggstecken, som används för att ange vilken av de olika möjliga tolkningarna av ett visst tecken som gäller i ett givet sammanhang.

Systemet är med andra ord oerhört komplext. Varje enskild mening måste tydas, i det närmaste lösas som en rebus, vilket ställer stora krav på läsaren. Men med rätt redskap är det fullt möjligt att förstå dem. Jean-François Champollion har därmed uppfyllt sin barndomsdröm. Tack vare honom kommer hieroglyferna att börja tala – det döda språket återuppstår.

Du har väl inte missat vår podcast Historia Nu? Du kanske är intresserad av avsnitt 189, om Karl XII:s intresse för mumier.