Hembiträden och 1930-talets Sverige

1937 lämnar sjuttonåriga Betty Lind Hudiksvall för att bli hembiträde i Stockholm. Ganska precis 84 år sedan – en tid som för de flesta nog känns väldigt långt borta.

Det har fram till nu varit självklart för familjer från medelklass och uppåt att hålla sig med tjänstefolk, åtminstone ett hembiträde. Självklart även om man inte yrkesarbetade. Tiden från sekelskiftet fram till nu är hembiträde det allra vanligaste förstagångsarbetet för unga kvinnor. De unga stockholmskorna har dock sedan några årtionden börjat rata arbete i familj till förmån för andra friare och mer lönsamma jobb. Detta medför att det främst är unga kvinnor från andra delar av landet som blir hembiträden i Stockholm. Särskilt om de kommer från Småland, Dalarna och ”Norrland” anses de som pålitliga och är efterfrågade. Lönen är blygsam eftersom man har ”fritt husrum och vivre”. En vanlig lön den här tiden är 50 kronor i månaden, alltså 600 kronor om året. Att jämföra med en kontorist som tjänar ungefär 2000 kronor per år vid den här tiden. Och 50 kronor motsvaras i dagens pengavärde av 1500 kronor.

Arbetet är nästan alltid helt oreglerat, det vill säga: man skulle alltid finnas till hands. En kontorist eller industriarbetare arbetar 8 timmar om dagen medan ett hembiträde 1937 kan ha så långa arbetsdagar som 15-20 timmar i sträck. Ledighet en halvdag i veckan, om det går och inget annat kommer emellan.

Oftast har hembiträdet ett eget litet rum men det händer också att man får dela rum med andra anställda, familjens barn eller helt enkelt får sova i allmänna utrymmen som köket utan möjlighet till avskildhet och att stänga om sig. Hembiträdet är också helt utelämnat till familjens godtycke och om man är ung och osäker på sina rättigheter är det svårt att säga ifrån och stå på sig. Så för de allra flesta blir hembiträdesarbetet ett genomgångsarbete. Man stannar något år tills man gifter sig eller finner något annat, mer lukrativt arbete. Några trivs förstås och blir så småningom som en del av familjen.

Men det hade redan i början av 1930-talet blivit allt svårare att hitta kvinnor som vill arbeta som hembiträden vilket nu debatteras allt hetsigare i tidningarna – ja ända upp i riksdagen – som den allt hetare ”hembiträdesfrågan”. Man tillsätter en utredning med bland annat grundaren av den fackliga Hembiträdesföreningen, Hanna Grönwall, för att finna på råd. Grönwalls lösning är då att införa gratis kommunala hembiträdesutbildningar som skulle göra hembiträdet välutbildat och medveten om sina rättigheter. Det visar sig dock att dessa hembiträden blir för dyra för gemene man att anställa.

Hembiträdesfilmer blir nu en egen genre där hembiträdet, tvärtemot verkligheten, är bitsk, ilsken och underhållande och som styr och ställer med sitt herrskapsfolk. Men samtliga har förstås under den buffliga ytan ett hjärta av guld. Ingen är så rättskaffens som ett hembiträde! I takt med att de svenska hembiträdesflickorna blir ovanligare i samhället försvinner också hembiträdesfilmerna.

Beredskapsårens alla inkallade män och därmed den ökande arbetskraftsbristen fick kvinnorna att lämna sina dåliga och dåligt betalda arbeten för bättre betalda, inom till exempel industrin. Så efter kriget återvände aldrig de svenska kvinnorna på samma sätt till arbeten inom hemmet. Efter 1945 är det inte längre självklart med ett hembiträde för medelklassen, i synnerhet inte om frun i huset inte yrkesarbetar.

Betty kommer alltså från Hälsingland precis i slutskedet av hembiträdesboomen. Hon vet inte att det är en yrkesroll i förvandling och det gör kanske ingen annan heller.

1937 är en dynamisk tid i Sverige. Det året införs behovsprövad moderskapspenning och den svenska förlossningsvården blir kostnadsfri. Allt för att få fart på barnafödandet!

Carmina Burana har premiär och Dagens dikt börjar som radioprogram. Filmen Pensionat Paradiset har också premiär och det hålls protestmöte i Konserthuset om den förskräckliga kulturskymningen i de så kallade pilsnerfilmerna.

I Spanien är det inbördeskrig, fascisterna söker stöd hos Hitler som låter bomba staden Guernica. Många svenskar reser ner som frivilliga på republikanernas sida.

När judiska akademiker får arbete i Sverige delar svenska nazister ut flygblad mot olika instanser att de ska stoppas. Men rashygien är något självklart för de flesta – nordiska, blonda människor anses överlägsna mörkhåriga utländska. Även för den som inte är nazist.

1937 avkriminaliserades hor – sex utanför äktenskapet – helt. Råsunda, den största idrottsarenan i Norden, invigs och året därpå införs äntligen två veckors lagstadgad semester i Sverige.

Första boken om Betty utspelar sig 1937-1938, precis innan andra världskriget. Den verklighet Betty levde i såg förstås helt annorlunda ut än vår. Men ger man sig tid att lyssna, reflektera och ta in så tror jag att vi alla kommer att märka att våra verkligheter har beröringspunkter, och kanske inte är så olika varandra som det från början kan tyckas.