Du har levt med karaktärerna i serien Prästdöttrarna i många år och nu är den sjätte och sista boken här. Vi får börja med en klassisk sportfråga: hur känns det? Kommer du att sakna dem?
Nej, jag tror inte jag kommer att sakna dem. Just nu känns det bara skönt, jag har i mer än ett år vetat att jag skulle lämna dem efter den här boken. Jag är redan på väg in i nästa bok!
Det måste ligga en hel del research bakom för att kunna skriva om 1600-talet på ett trovärdigt sätt. Du är ju tandläkare i grunden, kan du berätta om ditt historieintresse och -kunnande, och hur du jobbar för att historiebeskrivningen ska kännas autentisk?
Som tandläkare lär man sig noggrannhet. En millimeter är lååångt när man ska borra eller skära! Jag gillar detaljer, de gör lögner mer trovärdiga. Hemma talades det en hel del om historia, jag tror att mitt intresse föddes vid middagsbordet. Min mor brukade säga: ”Bakom varje namn i historieboken fanns en gång en levande människa.”
Jag är helt enkelt intresserad av hur livet var förr – kläder, mat och heminredning. På 1600-talet var det en del stampat jordgolv och väggfasta bänkar för vanligt folk. De miljöer vi ser är mest slott och herresäten med gobelänger och glasrutor i fönstren. Det är roligt med research! Fackböcker är fulla av små anekdoter, professorer i historia är trevliga att prata med och oftast blir jag extra väl omhändertagen när jag går på guidade visningar på muséer eller slott.
Serien Prästdöttrarna skildrar flera starka kvinnoöden. Är det någon av karaktärerna som du identifierar dig mer med än de andra?
Jag tror att jag har lite av Ulrika och lite av Katarina i mig. Den jag tycker bäst om är faktiskt Ulrika. Hon är så hopplöst egoistisk i början, men utvecklas och blir så småningom en vuxen mogen kvinna, som tar ansvar inte bara för sig själv utan också för andra.
Vad skriver du på nu, kan du berätta något om ditt nya projekt?
Nu jobbar jag med en roman i två lager, dels åren 1913-1922, dels år 2020. Den centrala konflikten i boken handlar om att leva i en relation om man inte har ”egna pengar”. Viktigt är också kampen för kvinnlig rösträtt. Det blir nog en skvätt metoo också, det går inte att komma runt. Jag har fått liv i mina påhittade personer och skriver just nu på den äldre delen, men inser till min fasa att det kan bli en mycket lång bok. Kanske blir det två delar…
Slutligen, det verkar bli svemester även denna sommar. Systrarna Morlandeus vackra Bohuslän är ju ett alternativt resmål. Jag har hört att du kör husbil, kan du dela med dig av några svenska smultronställen?
Min man och jag har rest till Öland i flera år, där finns bra ställplatser. Men i år tänker vi oss norrut. Då kan vi ”fricampa”. Då gäller det att vika av från stora vägen och stänga av GPS:en. Ta fram en bra karta och våga svänga av. Då kan man hitta en liten gräsplätt vid en insjö, eller ett övergivet flygfält från andra världskriget. I år ska vi torrcampa lite också, hemma på sonens garageuppfart, så att barnbarnet kan få sova i alkovsängen. Det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det!
Boken om Jonas
89 krMaria Gustavsdotter fångar alltfler läsare med sin atmosfärrika och dramatiska romanserie Prästdöttrarna.
En försommardag 1664 stiger en kvinna med fyra barn in i Katarinas tygbod i Uddevalla. Katarina inser snart att det är hennes syster Ulrika som står framför henne. Systrarna har inte setts på tjugo år, och mycket har hänt på prästgården i Morlanda sedan Ulrika flydde hals över huvud med sin älskare. Båda föräldrarna är döda, likaså den älskade systern Ebba. Vad ingen vet, förutom Katarina, är att Ebbas efterlämnade son Jonas är frukten av en våldtäkt som den nye, ondskefulle prästen Jostein har gjort sig skyldig till. När det går upp för Jostein vem Jonas egentligen är, skyr han inga medel för att få vårdnaden om sin hett efterlängtade son.
Jonas, barnet som Ebba aldrig kunde ta till sitt hjärta, är huvudperson i denna sjätte och avslutande del i Maria Gustavsdotters älskade serie om syskonen Morlandeus.