Hallå där, Anna-Lena Lodenius. Aktuell med En värmländsk Hitler

Gratulerar till boksläppet! Hur känns det att äntligen få dela den med oss läsare?

Det känns lite overkligt. Jag har arbetat i så många år med den här boken. Ibland har det känts som om den aldrig skulle bli klar. Men nu ska det bli roligt att människor får läsa den, och jag är så nyfiken på vad de kommer att tycka.

Du är expert på extrema våldsbejakande rörelser. Utifrån din imponerande samling författade böcker är extremhögern ett ämne som intresserat dig i många år. Nu ger du ut en bok om nazismens historia i Sverige. Vad betyder en historisk skildring av svenska högernationalistiska miljöer för vårt samhälle idag?

Jag har skrivit en del om nazismens historia även i tidigare böcker och artiklar, men oftast bara som en bakgrund till berättelser om nutiden. Jag tror vi har mycket att lära av historien, saker ändrar sig inte så mycket som människor tror. Om vi tar Birger Furugårds politiska parti så tror nog de flesta att de ägnade sig nästan bara åt rasism och judehat. Men lockelsen låg nog snarare i att de skällde på de andra partierna och politikerna, framför allt Socialdemokraterna, och framställde sig som sin tids enda opposition, de enda som slogs för enkla bönder och arbetare. Ibland lät de rätt mycket som dagens högerpopulistiska partier som gick till storms mot internationalisering och inflytande från främmande kulturer.

Du är ju inte bara författare. Du har erfarenhet av grävande journalistik men debatterar och föreläser också om extrema politiska och religiösa rörelser. Hur har det varit att sprida bildning i ett så tungt och komplext ämne?

Jag har länge försökt förstå vad det är som egentligen får en människa att bli extremist. I min förra bok följde jag åtta terrorister hela vägen fram till det planerade dådet (i ett fall misslyckades det). Ingen människa är bara ond, det är intressant att försöka se det komplexa. Det går att hitta vissa förklaringar, det finns kunskap att hämta, men samtidigt förblir förstås mycket gåtfullt. Jag vill gärna dela med mig av det jag lärt, men ofta är det minst lika lärorikt för mig att höra om vad andra människor sett och varit med om, det är det roliga med att utbilda och föreläsa.

Samtidigt får jag väl erkänna att det vore tungt att bara arbeta med frågor som rör våld och extremism. Som journalist kan jag bedriva växelbruk, jag gör en del musikradio, skriver ibland om nöjeshistoria och har just kommit ut med en annan bok, vi är tre författare, som handlar om hur den sexuella frigörelsen påverkade kulturen som filmen, litteraturen etcetera. Jag märker att extremister kan ha svårt att ta att jag gör så många olika saker. De svär mot deras egen föreställning om målet och kampen som det enda viktiga. Jag ägnar inte 24 timmar om dygnet åt att bekämpa andra människor, det är viktigt att även göra sådant som jag mår bra av och tycker är roligt.

Genom ditt arbete reser du mycket. I arbetet med den här boken har du bland annat besökt Värmland. Vilka efterforskningar krävs för att skriva en sådan här bok?

Just den här boken handlar om en tid som är så länge sedan att det mesta bara finns i arkiven. Det finns få som fortfarande lever som träffat Birger Furugård, en berättelse om honom lever vidare i hans släkt och bland människor i trakten där han bodde. Men framför allt har jag pusslat med uppgifter i kyrkoböcker, tidningsklipp, brev, rättegångsprotokoll och allehanda andra källor. Jag har suttit mycket på Riksarkivet, Kungliga biblioteket och Värmlandsarkiv i Karlstad. Dessutom har jag varit i Berlin och bland annat försökt hitta brev från Sverige till tyska nazister. Jag har nog aldrig tidigare haft tillgång till så mycket material som när satte mig för att skriva den här boken. Att se platserna för berättelsen kan också vara viktigt, och även om jag tidigare varit mycket i Värmland reste jag runt en hel del.

Vad händer härnäst?

Jag har flera bokidéer och ett halvfärdigt manus som jag kanske visar för något förlag när jag börjar känna mig nöjd med det jag skrivit, där är jag inte än. Annars jobbar jag just nu mest med frågor som rör radikal jihadism, jag är engagerad i stiftelsen Doku och sitter och försöker få fram mer data om de som reste ner till IS. Förhoppningsvis gör vi ett musikprogram som sänds i julhelgen i P4 även i år, det blir i så fall sjätte året i rad. Har även en del artiklar på gång. Men framför allt hoppas jag ju att många kommer att läsa boken om Birger Furugård och jag vill gärna åka ut och prata om den. Det är en fascinerande man med ett märkligt öde, jag är inte trött på honom än trots att jag levt med honom i över fem år.