Artiklar

Frihetstiden (1719–1772)

Frihetstiden - ett grupporträtt av tre tidstypiska svenskar i överklassen.

1719 avskaffade riksdagen den svenska monarkins envälde. Så började frihetstiden i Sverige, som pågick till Gustav III:s statskupp 1772.

Begreppet frihetstiden användes första gången 1755 i tidskriften En ärlig swensk. Periodens start var en reaktion mot det karolinska enväldet. Den svenska stormaktstiden var över och det var fred mellan de nordiska länderna. När Karl XII sköts till döds i Fredrikshald 1718 bestämde sig den svenska militärledningen: de ville inte sätta en ny envåldshärskare på svenska tronen för att bestämma över Sverige.

Ett nytt statsskick i Sverige

Sverige hade genomgått en turbulent geopolitisk tid under stormaktstiden. Dessutom var landets ekonomi i botten.

När Karl XII:s syster Ulrika Eleonora den yngre gjorde anspråk på tronen 1719 gav ständerna (den tidigmoderna indelningen av befolkningen i fyra grupper: adel, präster, borgare och bönder) henne ett ultimatum. Hon fick bli drottning om det var hennes man som satt på tronen. Ulrika Eleonora accepterade. 1720 genomfördes den svenska regeringsformen, som tillsammans med en ytterligare riksdagsordning tre år senare begränsade kungens makt. Styrandet av nationen delades mellan fyrståndsriksdagen och riksrådet. Kungen blev ordförande för rådet. Det var slutet på det svenska enväldet och början på frihetstiden.

En av de mest inflytelserika under frihetstiden var greven, militären och statsmannen Arvid Horn. Han var en viktig aktör gällande förändringen i statsskicket och landets återhämtning ekonomiskt. Men under åren 1738 och 1739 mötte Arvid Horn en stark opposition i lantmarskalken Carl Gustaf Tessin och riksrådet Carl Gyllenborgs, som även stod i fronten för den nya grupperingen i riksdagen som kallade sig hattarna. Horn och sex av hans riksråd fick avgå.

Hattar och mössor var de två grupperingarna i riksdagen, men inte partier i dagens mening. De olika gruppernas åsikter gällande till exempel utrikes- och finanspolitik skiljde sig åt. Men andra frågor, som lantbruksintressen, drevs av helt andra grupperingar som präster och bönder mot ämbetsmän och borgare.

Arvid Horn hade tillhört mössorna och efter hans avgång satt hattarna vid makten från perioden 1738 till 1765. De drev en aktiv utrikespolitik som resulterade i konflikten med Ryssland 1741. Sveriges förluster var stora och freden 1743 innebar att Ryssland fick bestämma vem som skulle regera i Sverige efter den barnlöse svenska kungen Fredrik I död. Tronföljaren blev Adolf Fredrik, som var en släkting till tsaren i Ryssland.

Förändringar i frihetstidens samhälle

1743 marscherade bönder från Dalarna till Stockholm. De krävde bland annat skattelättnader. Bondeupproret slogs brutalt ned i Stockholm. Men sakta började ändå böndernas ställning förbättras. Lantbruket växte och bönderna blev allt fler. 1757 inrättades en jordbruksreform, storskiftet, som innebar att åkrar och ängar delades in i färre och större tegar. Målet var att förbättra lantbruket och det var bönderna, inte godsägarna, som drev förändringen.

I Sverige växte en stark metallexport fram. Utrikeshandeln växte. 1731 startade det välkända Ostindiska kompaniet i Göteborg. Tryckfriheten och offentlighetsprincipen grundlagsskyddades. Under mitten av 1700-talet växte en ny medelklass fram i Sverige, som bestod av icke-adliga ämbetsmän, bruks- och manufakturägare och akademiker.

De sista åren under frihetstiden var hektiska. Den nya medelklassen utmanade det gamla ståndsystemet. Mössorna och hattarna avlöste varandras majoritet och den politiska debatten var livlig.

Konflikter och statskupp

1757 gick Sverige med i sjuårskriget i Europa med förhoppningen att återvinna delar av Pommern som förlorats efter stormaktstiden. Men Sverige tvingades till fred 1762 utan några gränsförändringar. Därutöver ökade även inflationen i Sverige. Hattarna förlorade sin dominans i riksdagen. Mössorna krävde sparsamhet och tog makten i riksdagen 1756 och drev då igenom flera regleringar.

1772 genomförde Gustav III en statskupp för att utöka kungamakten. Genom kuppen inrättades 1772 års regeringsreform som minskade regerings inflytande och ökade kungens. Det satte punkt för frihetstiden.