Artiklar

Elsa Brändström vårdade krigsfångar i Sibirien

Elsa Brändström
Hon kallas ”Sibiriens ängel” och är mer känd i Tyskland än i Sverige. Där finns en mängd gator och skolor uppkallade efter den unga svenskan som med risk för eget liv räddade tyska krigsfångar i Ryssland under första världskriget.

Elsa Brändström föddes 1888 i Sankt Petersburg, där pappan Edvard Brändström var svensk militärattaché. När Elsa var tre flyttade familjen tillbaka till Sverige och bosatte sig i Linköping. Barndomen var lycklig och det rådde en otvungen och kärleksfull stämning i hemmet. ”Syskonen Brändström få säga emot”, konstaterade en förundrad kamrat och syftade på att Elsa och hennes två bröder fick delta i samtalet med de vuxna kring middagsbordet. Föräldrarna uppskattade att barnen uttryckte egna åsikter.

Väninnan Elsa Björkman-Goldschmidt, som har skrivit en biografi om Brändström, beskriver henne som en praktiskt lagd handlingsmänniska. Hon utbildade sig vid lärarinneseminariet i Stockholm men trivdes inte så bra på skolan, där kulturhistoria och litteratur stod högt i kurs. ”Varje människa jag träffar intresserar mig mer än en roman”, ska hon ha sagt, ”varför ska jag då läsa romaner?”

Efter examen flyttade hon hem till familjen som återvänt till Sankt Petersburg, där Edvard Brändström nu var svensk minister. När mamman, Anna Brändström, avled 1913 fick Elsa ta över rollen som värdinna i diplomathemmet. Hon deltog med nöje i det kosmopolitiska överklasslivet, gick på visiter, spelade bridge och lärde sig att dansa bostonvals på rullskridskor.

Den lättsamma tillvaron fick ett abrupt slut i augusti 1914 när första världskriget bröt ut. Snart började transporterna med sårade soldater att fylla stadens sjukhus. Elsa Brändström gick, i likhet med många societetsdamer, en grundläggande sjukvårdsutbildning för att kunna hjälpa till att sköta de sårade.

Krigsfångarna som ryssarna tog – soldater från Tyskland och Österrike-Ungern – internerades i primitiva läger i Sibirien. 1915 förhandlade svenska Röda korset fram en överenskommelse om att neutrala delegater skulle få bistå centralmakternas krigsfångar i Ryssland. Elsa Brändström anmälde sitt intresse och ingick i den svenska delegation som reste till Sibirien.

När Edvard Brändström varnades för att låta sin dotter åka iväg på det farliga uppdraget svarade han: ”Jag hade ju inte kunnat hindra mina söner att ta ett sådant steg om de hade känt sig manade till det. Hur ska jag då kunna hindra min dotter? Härvidlag ser jag ingen skillnad. Ingen bör hindra en människa från att fylla det hon känner som sin uppgift.”

Förhållandena i lägren var fasansfulla. Av de över två miljoner krigsfångar som fördes till Sibirien under kriget, dog cirka en tredjedel av svält och sjukdomar. Redan under sin första resa smittades Elsa Brändström av fläcktyfus, men överlevde. Sammanlagt kom hon att tillbringa över fem år hos fångarna i Sibirien. Hon ordnade fram mediciner och proviant och förhandlade med korrupta lägerchefer för att förbättra fångarnas tillvaro. ”Syster Elsa” blev en älskad person bland de sjuka och uppgivna männen. Hon bemötte dem med respekt, skötte deras skador, tröstade och drog sig inte för hårt arbete under samma torftiga förhållanden som fångarna.

Efter oktoberrevolutionen 1917 slöt bolsjevikerna fred med centralmakterna, men landet drevs i stället in i ett inbördeskrig mellan Lenins Röda armén och ”de vita”. Medan fånglägren i den europeiska delen av Ryssland tömdes betraktade de vita, som kontrollerade Sibirien, fortfarande de tyska fångarna som fiender. Under en period hölls Brändström och några andra Röda kors-delegater fångna i en boskapsvagn, anklagade för spioneri, och undgick med en hårsmån att arkebuseras. I det kaotiska läge som rådde kallade Sverige hem sina delegater. Brändström vägrade emellertid att lämna krigsfångarna och fortsatte ensam sitt arbete i Sibirien fram till 1920 när inbördeskriget var över.

Efter hemkomsten till Sverige skrev hon boken Bland krigsfångar i Ryssland och Sibirien (1921) och gav sig ut på en föreläsningsturné, först i Sverige och sedan i USA. För förtjänsten köpte hon en kuranstalt i Tyskland där hon inrättade ett vilohem för före detta krigsfångar. Hon öppnade också ett barnhem på slottet Neusorge i Sachsen där hon tog emot ett sjuttiotal föräldralösa barn, vars fäder hade dött i rysk fångenskap.

År 1929 gifte sig Elsa Brändström med den tyske pedagogikprofessorn Robert Ulich. Tre år senare – vid 44 års ålder – födde hon dottern Brita. Efter nazisternas maktövertag utsattes Robert Ulich, som var socialdemokrat, för hot från regimen. Hitler ville emellertid hålla sig väl med den legendariska Elsa Brändström och bjöd in henne till ett möte. Svaret hon telegraferade till rikskanslern bestod bara av fyra bokstäver: ”Nein”.

Familjen Brändström-Ulich emigrerade till USA 1933, och Elsa Brändström ägnade i huvudsak återstoden av sitt liv åt att hjälpa judar och oppositionella på flykt från Nazityskland. Hon avled av bröstcancer i USA 1948 och hennes aska gravsattes på Norra begravningsplatsen i Solna.

Texten är ett utdrag från...

101 historiska svenskar

89 kr
»101 utmärkta minibiografier … författarna har gjort ett gediget arbete.« Ölandsbladet

En ny del i succéserien ”101 historiska …” – framstående svenskar från Birger Jarl till Anna Lindh!

Visste du att den svenska sångerskan Jenny Lind upplevde en närmast fanatisk idoldyrkan i London? Eller att kung Karl XIV Johan aldrig lärde sig att tala svenska?

101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.

Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.

Du kanske också gillar...

101 historiska hjältar

289 kr
OBS: Print on Demand. Leveranstid ca 15 arbetsdagar.
Äntligen en ny del i vår populära 101 historiska…-serie! Denna gång är det 101 hjältar som skildras på ett fascinerande, lättfattligt och lärorikt vis.

Vi känner alla till namn som Gandhi och Raoul Wallenberg. Men har du hört talas om Wesley Autrey, byggnadsarbetaren som en dag kastade sig framför tåget för att rädda en okänd mans liv? Eller journalisten och samhällskritikern Amira Hass, som flyttade från Israel till Västbanken för att rapportera om och dela de ockuperade palestiniernas vardag. Vad har dessa människor gemensamt med franska flyktingsmugglare under andra världskriget och medborgarrättskämpar i amerikanska Södern? Alla har de valt att med det egna livet som insats ta ställning för det man anser är viktigt och rätt. Alla är de hjältar.

101 historiska hjältar är Ola Larsmos och Brian Palmers engagerade och dramatiska porträtt av etthundraen hjältar som kämpat för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter runtom i världen.