Edison och glödlampan

Thomas Edison sägs ofta ha varit mannen som uppfann glödlampan. Men stämmer detta? Hur gick det till när elektisk belysning introducerades i människors hem?

Redan under de första åren av 1800-talet hade den engelske apotekaren Sir Humphry Davy experimenterat med olika metallremsor som han fått att lysa genom att leda ström genom dem. Han demonstrerade det som kom att kallas för en båglampa – en ljusbåge som uppstod mellan två strömförande kolelektroder – och som efter 1850 kom att bli ett av de första kommersiella användningsområdena för elektricitet. Inte minst allmän gatubelysning fungerade då med förfinade båglampor som successivt ersatte gas- och fotogenlampor. De var dock inte särskilt stabila utan fladdrade och fräste ofta beroende på att syre kom i kontakt med elektroderna.

I hemmen använde man fortfarande stearinljus, olje- och fotogenlampor eller ibland gasljus för belysning och ingen av dem var särskilt effektiva. Men redan under 1850-talet fanns det uppfinnare som hade tillverkat fungerande glödlampor, problemet var bara att de fortfarande var ganska opålitliga och dessutom besvärliga och dyra att tillverka.

Att kunna utveckla elektrisk belysning på ett kommersiellt sätt lockade många på båda sidor av Atlanten. Potentialen att förse alla existerande bostäder, åtminstone i städerna, med elektricitet och belysning var en dröm för framsynta entreprenörer. I Toronto fanns elektrikern Henry Woodward som med sin kompanjon fick patent i Kanada och USA på en konstruktion med en kolglödtråd i en glasglob fylld med kväve. Marknadsföring och kommersialisering gick dock trögt och när pengarna tog slut sålde de rättigheterna till sin uppfinning.

Köparen var en amerikan som målmedvetet byggt upp sitt företag genom att utveckla andras och hundratals egna uppfinningar, helst sådant som gick att massproducera billigt. Han hette Thomas Edison.

Edison tyckte att det trots allt fanns potential i Woodwards glödlampa och satte den i händerna på sina ingenjörer. En av dem, den serbiske immigranten Nikola Tesla, hade förmågan att förbättra många av hans patent och studerade den gasfyllda glödlampan noggrant tillsammans med sin chef.

De försökte som många andra med olika slags glödtrådar, till exempel platina, men efter många experiment valde Edison ändå att satsa på kol. Han insåg att glödtråden måste vara ett ämne med hög resistans som därmed krävde svagare ström för att bli ekonomiskt försvarbar att såväl tillverka som använda. Brinntiden var bara någon timme, men i oktober 1879 hade olika förbättringar förlängt den till 13,5 timmar. Edison sökte patent på sin version av glödlampan i november och den 3 december, utan att i onödan spilla någon tid, samlade han ihop en grupp potentiella investerare för en demonstration. Ett par veckor senare, på nyårsafton, visade han också sin uppfinning för allmänheten. Företaget som han bildade tillsammans med sina redan välbärgade kompanjorer, Edison Electric Light Company, skulle göra dem alla stormrika. Ett av Edisons många självsäkra uttalanden i samband med kommersialiseringen var ”Vi kommer att göra elektricitet så billig att bara rika människor kommer att vilja använda stearinljus”.

1880 fick han patent på en variant med en karboniserad bambuglödtråd som visade sig ha överlägsna egenskaper – den lyste i över 1 200 timmar – och Edison startade massproduktion. Ett par år senare förstärkte han glödtråden med en cellulosahinna som förlängde brinntiden ytterligare. Från allt fler fönster i de successivt elektrifierade amerikanska städerna strålade nu ett nytt, gulvitt sken, betydligt klarare än det man var van vid.

Edison saknade emellertid inte konkurrenter. Ett företag utvecklade en metod att böja glödtråden till olika former vilket ökade ljusstyrkan ytterligare och andra förbättrade och patenterade olika detaljer i konstruktionen. Inför hotet om en rättstvist med Joseph Swan i Storbritannien blev de istället kompanjoner i företaget Ediswan och Edison spred därmed sin lampa till Europa. Ett par patentstrider under 1880-talet skakade tidvis om företaget, men till slut godkändes alla Edisons förbättrade versioner som legitima. Han köpte snart ut Swan ur det brittiska företaget – vilket varit hans mål redan från början – och kunde därefter ta åt sig hela äran för att föra ljuset in i folks hem. Han förblev den ohotat störste aktören under glödlampans introduktion.