När norrmannen Trygve Lie 1952 tvingades avgå som generalsekreterare för FN – han blev bojkottad av Sovjetunionen – inleddes jakten på en ny kandidat.
Bland ett flertal föreslagna namn kunde ingen accepteras av samtliga säkerhetsrådets permanenta medlemmar. Storbritanniens utrikesminister Anthony Eden lanserade då den relativt okände Dag Hammarskjöld, som både amerikaner och ryssar godkände. Han kom från ett neutralt land och ryktet sa att han var en briljant ekonom. Han hade också internationell erfarenhet, var partipolitiskt obunden, språkkunnig, bildad och lågmäld. Profilen föreföll intressant eftersom stormaktsledarna ville ha en färglös, försiktig tjänsteman med fokus på administrativa frågor.
Hammarskjöld överraskade dock stormakterna genom att visa sig vara allt annat än färglös. Han gav i stället prov på stark integritet och en förmåga att engagera sig i känsliga, politiska kriser. Under Hammarskjölds ledning fick FN en auktoritet som organisationen senare aldrig återfått.
Hammarskjöld härstammade från en släkt av höga militärer, politiker och statstjänstemän. Fadern, Hjalmar Hammarskjöld, var professor, landshövding, hovrättspresident, statsminister, internationellt anlitad folkrättsexpert och dessutom innehavare av Svenska Akademiens stol 17, som Dag Hammarskjöld övertog 1954 efter faderns död. En stor del av uppväxten bodde Hammarskjöld i Uppsala slott, som var faderns tjänstebostad i egenskap av landshövding. Dag Hammarskjöld var yngst i en brödraskara om fyra och hade starka band till modern som, till skillnad från den kylige fadern, var en varm, omtänksam och social person. När fadern fick se sonen Dags utmärkta studentbetyg, fullt av stora och små a:n, ska han ha jämfört betyget med en av de äldre brödernas och sagt: ”Åkes betyg var bättre!”
Hammarskjöld gjorde en lysande akademisk karriär med studier i ämnen som romanska språk, praktisk filosofi och nationalekonomi. Han läste även in en examen i juridik på rekordtid och var redan vid 28 års ålder docent i nationalekonomi. Från 1936 och fram till krigsslutet tjänstgjorde han som statssekreterare på Finansdepartementet. Därefter övergick han till Utrikesdepartementet, först som kabinettssekreterare innan han 1951 utnämndes till konsultativt statsråd. På 1940-talet hade han flera internationella uppdrag. Bland annat deltog han i konferensen om Marshallplanen i Paris 1947 och hörde till den svenska delegationen vid OEEC (nuvarande OECD).
Som generalsekreterare i FN inledde han med att genomföra en omorganisation av FN:s sekretariat, som då präglades av kaos. Han gav sig också genast in i den storpolitiska hetluften genom att försöka få amerikanska piloter som satt fängslade i Kina frigivna. De hade tjänstgjort under FN-flagg under Koreakriget. Hammarskjöld reste till Kina, samtalade med Maos högra hand Zhou Enlai och lyckades nå en överenskommelse. Förhandlingen blev en första demonstration av Hammarskjölds framgångsrika tysta diplomati.
När Egyptens president Nasser överraskande nationaliserade Suezkanalen 1956 försökte Storbritannien, Frankrike och Israel i en samordnad militär operation ta kontrollen över kanalen. Försöket misslyckades sedan Sovjetunionen och USA genom påtryckningar via FN satte stopp för operationen. På Kanadas förslag bildade Hammarskjöld den militära styrkan UNEF (United Nations Emergency Force) som bestod av 6 000 soldater från tio länder. Deras uppdrag blev att övervaka vapenvilan och gränsområdet mellan Israel och Egypten. Aktionen blev en stor framgång för FN och Hammarskjöld.
Sämre gick det i den samtidigt pågående Ungernrevolten. Där uppstod ett dödläge sedan Sovjetunionen blockerat en resolution som hade kunnat tvinga stormakten ut ur Ungern. Hammarskjöld och FN-observatörer blev inte heller insläppta i landet, och FN kunde bara från åskådarplats bevittna hur Sovjetunionen kväste revolten med våld.
År 1957 omvaldes Hammarskjöld till en ny femårsperiod som generalsekreterare. Den andra mandatperioden skulle komma att överskuggas av Kongokrisen, den politiska händelse som ledde till Hammarskjölds ödesdigra slut.
När Kongo blev självständigt 1960 bröt sig provinsen Katanga, under ledning av Moise Tshombe, ut ur den nya staten, vilket ledde till inbördeskrig. Hammarskjöld, som ville hålla stormakterna utanför konflikten, förmådde säkerhetsrådet att besluta om en fredsbevarande styrka i landet. När Hammarskjöld i september 1961, tillsammans med femton medarbetare, flög till Ndola i nuvarande Zambia, för att fredsförhandla med Tshombe, störtade planet och samtliga ombordvarande omkom. Starka misstankar har funnits att planet blev nedskjutet, men ingen av de haveriutredningar som hittills har gjorts har kunnat bevisa detta.
Hammarskjöld hedrades med statsbegravning i Uppsala och tilldelades postumt Nobels fredspris 1961. Ett manuskript med titeln Vägmärken hittades i hans lägenhet i New York. Manuset innehöll bland annat dagboksanteckningar, prosatexter och haikudikter och gavs ut i bokform 1963.
Texten är ett utdrag från...
101 historiska svenskar
89 kr»101 utmärkta minibiografier … författarna har gjort ett gediget arbete.« Ölandsbladet
En ny del i succéserien ”101 historiska …” – framstående svenskar från Birger Jarl till Anna Lindh!
Visste du att den svenska sångerskan Jenny Lind upplevde en närmast fanatisk idoldyrkan i London? Eller att kung Karl XIV Johan aldrig lärde sig att tala svenska?
101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.
Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.
