Aktiehandeln i USA hade under 20-talets senare del alltmer präglats av ohejdad spekulation. Räntorna var låga och det fanns gott om pengar i bankerna. Aktiemäklare hade satt i system att låta folk köpa på kredit, vilket alltför många glatt använt sig av.
Från och med år 1928 började handeln urarta till mer av utpräglad spekulation, där allt fler köpte aktier, inte som placering utan för att snabbt sälja, så fort värdet stigit. Att spela på börsen blev något av en folksport. ”Everybody ought to get rich”, var tidens lösen och tendensen höll i sig och förstärktes under följande år. En antydan till svacka med tillfälliga kursfall kunde märkas redan i mars 1929, men marknaden återhämtade sig och allt fortsatte som vanligt. Under årets gång började enstaka varnande röster höjas. En känd börsguru vågade i början av september påstå att ”en börskrasch förr eller senare kommer och då blir fruktansvärd”. Men han var än så länge en ropande röst i öknen, allt hade ju gått uppåt hittills och varför skulle det inte fortsätta så?
Torsdagen den 24 oktober kom börskraschen. Plötsligt vräktes aktier ut på marknaden, kurserna sjönk blixtsnabbt och trots en tillfällig återhämtning på grund av stödköp från bland annat Morgangruppen, gick botten definitivt ur börsen påföljande tisdag, då de flesta aktier föll till halva sitt tidigare värde. Panikslagna folkmassor samlades utanför börsen medan deras investeringar och besparingar smälte samman. Luften surrade av rykten om kredittyngda spekulanter som gjort konkurs och i många fall tagit livet av sig.
Men varnande röster hade ju faktiskt inte saknats. Allt mer avancerade spekulationsmanövrer hade fått aktiebubblan att växa långt över de realvärden som rimligtvis kunde motsvaras av de emitterande företagen. Många tidigare livaktiga branscher som fastigheter, bilindustri och ståltillverkning hade under året minskat sin omsättning. En dryg månad före börskraschen på Wall Street hade också Londons aktiebörs drabbats av ett svårt bakslag när en av dess största investerare gripits, anklagad för bedrägeri och förfalskning, något som sände chockvågor över Atlanten och bidrog till finanskatastrofen som tog sin början den 24 oktober. I ett ögonblick av eftertanke konstaterade chefen för Chase National Bank att:
Vi skördar nu frukten av en orgie i spekulation i vilken miljontals människor har deltagit. På grund av det enormt ökande antalet aktieköpare de senaste åren, var det oundvikligt att antalet säljare skulle vara högre än någonsin när bubblan väl sprack och säljarna blev fler än köparna.
Konsekvenserna av börskraschen blev mycket allvarliga, minst sagt. Många hade hoppats att det skulle röra sig om en tillfällig svacka i konjunkturen, som snart skulle gå över, men i själva verket blev 1929 års börskrasch upptakten till 30-talets världsdepression. Människors förtroende för hela det ekonomiska systemet, inte minst bankernas roll, sattes på prov och många som tvingades se sin ekonomiska trygghet raderas ut över en natt bör ha haft svårt att se framtiden an med tillförsikt.
Artikeln är ett utdrag från...
Kreugerkraschen
189 krFinansmannen Ivar Kreuger genomförde sina mest spektakulära affärer under det glada tjugotalet.
Det var en period av stigande konjunkturer och börsspekulationer som tog en ände med förskräckelse i den beryktade börskraschen i oktober 1929. Vid det laget hade Kreuger skapat ett i det närmaste världsomfattande affärsimperium, ursprungligen byggt på tändstickor, men även företag som LM Ericsson, Swedish Match, Boliden, Grängesberg, SCA ingick. Kreugers bolag drogs med i krisen, som förvärrades av att hans motståndare iscensatte spekulationer för att dra ner värdet på aktierna. I början av år 1932 hade situationen blivit synnerligen allvarlig.
Officiellt begick Ivar Kreuger självmord i mars detta år. Det ifrågasattes aldrig av den svenska kommission som förklarade honom mer eller mindre bankrutt. Men genom åren har många röster höjts som hävdar det rörde sig om mord, dirigerat av hans konkurrenter i Sverige och utomlands.
I sin bok ger Tomas Blom inte det definitiva svaret på gåtan Kreuger, men läsaren får definitivt något att fundera på.