Artiklar

Ales stenar: Sveriges största bevarade skeppssättning

Ales stenar

På en höjd ovanför Kåseberga i södra Skåne ligger fornlämningen Ales stenar. Det är Sveriges största bevarade skeppssättning. Vad stenarna användes till är än idag omdiskuterat.

Sveriges bäst bevarade skeppssättning

59 stenblock i en 67 meter lång skeppssättning. Så stor är fornlämningen, som troligtvis byggdes under den yngre järnåldern cirka 600–1000 år e. Kr. Stenarna är placerade på en höjd med utsikt över Östersjön, Kåseberga och Österlen. Monumentet hade troligtvis tidigare ännu en sten.

Ales stenar är en skeppssättning, vilket betyder att stenarna är placerade i en spetsoval form av ett skepp. De har ofta högre stenar placerade i båtens för- och akter. Så är även fallet här, där dessa två stenar är 2,4 respektive 3 meter höga.

Det finns ungefär 2 000 skeppssättningar i Skandinavien och de flesta ligger i Sverige. Ales stenar är Sveriges största bevarade skeppssättning.

Stenarna är idag mytomspunna eftersom det fortfarande inte är belagt varför de restes. Skeppssättningar upprättades ofta som gravmonument. Men i det här fallet finns även teorier kring huruvida de användes som en solkalender, eftersom stenarna ligger i sydöstlig-nordvästlig riktning.

Dokumentation och utgrävningar

Konstellationen nämns första gången i skrift år 1515 i en förteckning över Lunds stifts jordar. Men just namnet Ales stenar förekommer senare. 1624 skriver sockenprästen Niels Ipsen i Vallenberga om Als Stene. Äldsta dokumentation på avbildning av stenarna återfinns som landmärke i Gerhard Buhrmans kustkarta från 1684. Antikvitetstecknaren C.G.G. Hilfeling gjorde en mer detaljerad teckning 1777 och 1914 togs det första fotografiet.

Arkeologiska undersökningar har ägt rum sedan slutet av 1980-talet. Men dessförinnan genomfördes restorationer vid två tillfällen. Anledningen var att flera stenar fallit och att delar av platsen var täckt av sand. Därutöver uppfördes en flygplansanläggning för militären på kullen under första världskriget. Detta bidrog till fornlämningens förfall.

Man vet idag inte mycket om restaureringen från 1917, men den genomfördes troligtvis med få ingrepp. Den senare innebar omfattande arbete där grävmaskiner användes. Restaureringen från 1956 har bidragit till att det idag endast finns lite information om stenarna eftersom dokumentationen av platsen dessförinnan var marginell.

Statens fastighetsverk har hand om Ales stenar sedan 2015.