Artiklar, Boktips, Historiska händelser

300 år sedan Karl XII:s död

Karl XII:s död - Karl XII:s likfärd

Karl XII:s död är ett ständigt ämne för diskussion, och nya fynd leder till nya teorier. 30 november 2018 är det 300 år sedan krigarkungen träffades av en kula och stupade. 

Karl XII är kanske Sveriges mest mytomspunna monark. Blott 15 år gammal fick Karl XII makten över Sverige år 1697. Han levde i stort sett hela sitt liv ute på slagfältet.

I början av det stora nordiska kriget mot Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland triumferade de svenska trupperna. 1706 hade Sverige besegrat alla deltagare förutom Ryssland. Ödet vände dock efter slaget i Poltava 1709, som ledde till att kungen flydde till Osmanska riket och inrättade en exilregering under fem år. När kriget var slut hade det kungliga enväldet försvagats och Sverige förlorat sin stormaktsställning över Nordeuropa till Ryssland.

Karl XII mötte sitt slut under Fredrikstens belägring 1718. Många teorier och myter har uppstått kring hans död, hur han mördades och av vem. Vissa hävdar att skottet kom från en fiendes kanon, andra att det avlossades av en norrman med musköt. Ytterligare en teori säger att det var en kulknapp från en av kungens uniformer som ska ha skjutits från de svenska leden.

Vill du veta mer om Karl XII:s dramatiska liv och död? Missa då inte Bengt Liljegrens kritikerrosade biografi om kungen, som nyligen har släppts i en uppdaterad nyutgåva med titeln KrigarkungenBengt Liljegren har även gästat vår podcast Historia Nu vid två olika tillfällen – klicka här för att lyssna på avsnittet om Karl XII.

»En lysande bok.« Sydsvenskan

»En ytterst välskriven och medryckande biografi över en fascinerande människa som fängslade även sin samtid.« Bibliotekstjänst

Utdrag ur Krigarkungen om Karl XII:s död:

En tät dimma hade sänkt sig över nejden. Klockan var sex och det var redan mörkt. Omsider kom så de 400 soldaterna på plats. Tomma skanskorgar placerades ut får att bygga upp bröstvärnet. Med hackor och spadar skred nu knektarna till verket och började krypande fylla skanskorgarna med jord och sten för att så snabbt som möjligt få skydd mot den fientliga elden. Men arbetet gick trögt; marken var hård och man stötte snart på själva berggrunden. I bästa fall kunde djupet på graven bli en halv meter. Därför var det så viktigt att ha skanskorgarna som skydd.

Kort därpå lämnade Karl löpgravarna för en stunds vila i brädskjulet. Efter att ha avhört aftongudtjänst av hovpredikant Magnus Sahlstedt begav han sig vid sjutiden tillbaka till löpgravarna. Han ville se hur arbetet fortskred. För att kunna överblicka grävandet av den nya linjen och se vad som företogs på på fästningen tog han sig till den gamla linjen. Sin vana trogen ville han vara nära händelsernas centrum. På så sätt stärkte han även de grävande knektarna med det goda exemplets makt. Omkring klockan åtta skingrades den täta dimman och det blev stjärnklart. Vid fästningen och de två näraliggande forten, Overberget och Mellemberget, blev man snart varse att grävarbetet hade återupptagits. Norrmännen lät nu inte lägre svenskarna arbeta ostört. De sköt iväg ljuskulor för att lysa upp terrängen. Och från såväl huvudfästningen som de båda forten besköts svenskarna med kartescher och musköter.

Någon gång mellan klockan åtta och nio kom taffeltäckare Hultman ut i löpgraven och serverade konkungen aftonmåltid. Det gick bra att äta där. Kungen hade nämligen låtit bära dit både bord och stolar. Det fanns även en säng i löpgraven om han skulle vilja lägga sig ner en stund.

Från löpgravens botten upp till bröstvärnets krön var det omkring två meter. För att kunna se bättre klev därför kungen upp och sparkade in fötterna i löpgravens jordvägg. Han stod lutad över kanten. Armbågarna vilade på krönet och händerna stöttade huvudet. Det såg ut som om han sov.

….

Omkring halv 10 på kvällen träffades Karl XII av ett skott.

Det lät som när man slår med två fingrar i en öppen handflata, har ett vittne berättat. En annan person har beskrivit det som när man kastar en sten i dy med stor kraft. Det enda som hördes från kungen var en rossling.

Projektilen trängde in genom den vänstra tinningen och passerade ut genom den högra. Döden var ögonblicklig.

Missa inte Bengt Liljegrens debattartikel i DN om Karl XII:s död. Klicka på denna länk för att läsa artikeln. 

Artikel i DN om Karl XII:s död