Artiklar, Boktips

Alfred Nobel

Alfred Nobel
Den 10 december 1896 avled Alfred Nobel i sin villa i San Remo på italienska Rivieran. Han dog ensam, omgiven endast av sitt tjänstefolk. Några dagar senare förrättades en enkel sorgeceremoni av Nathan Söderblom, som vid den här tiden var pastor i Svenska kyrkan i Paris. I sitt tal sa Söderblom: ”I döden är ingen skillnad mellan mångmiljonären och backstugusittaren, mellan snillet och den enfaldige. När skådespelet är slut är vi alla lika.” Även om den blivande ärkebiskopen hade en poäng i sin betraktelse kom just den här mångmiljonären att påverka framtiden mer än de flesta.

När Nobels testamente öppnades visade det sig att han donerat merparten av sin förmögenhet till ”en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. De första Nobelprisen delades ut 1901, och utmärkelsen kom snart att betraktas som världens mest prestigefyllda pris inom respektive ämnesområde.

Alfred Nobel föddes 1833 i Stockholm. Fadern, Immanuel Nobel, var tekniker och uppfinnare i sprängämnesbranschen. När hans verkstadsföretag gick i konkurs sökte han sig till Ryssland för att starta upp en ny verksamhet där. Under tiden drev modern Andriette en mjölkbutik i Stockholm medan de fyra sönerna bidrog till försörjningen genom att sälja svavelstickor på gatan. Immanuel Nobel lyckades över förväntan i Ryssland. Tsar Nikolaj I lade en beställning på en ny typ av undervattensmina som Immanuel Nobel hade uppfunnit, och 1842 kunde han samla familjen omkring sig i Sankt Petersburg.

Bröderna Nobel utbildades av kvalificerade privatlärare. Alfred lärde sig snabbt ryska och kom så småningom att tala fem språk. Som sjuttonåring skickades han på en utbildningsresa till USA och Paris, där han för första gången kom i kontakt med nitroglycerin. Han insåg att det explosiva ämnet skulle kunna bli mycket användbart om man bara hittade ett sätt att göra den mindre känslig för värme och för kraftiga slag.

Immanuel Nobel, far till Alfred Nobel

Immanuel Nobel

Efter Krimkriget (1853–56) kunde Immanuel Nobel inte längre sälja minor till Rysslands regering, och hans företag gick i konkurs. Medan de två äldsta bröderna Nobel satsade på oljeindustri i Baku återvände övriga familjen till Stockholm.

År 1867 tog Alfred Nobel patent på dynamitstaven, som gjorde nitroglycerinet mer hanterbart. I samband med experimenten inträffade emellertid en explosion där hans yngre bror Emil och ytterligare fem personer omkom. Trots den tragiska olyckan fortsatte Nobel med tillverkningen. Han grundade Nitroglycerin Aktie bolaget i Vinterviken utanför Stockholm, ett företag som skulle växa till ett imperium med som mest nittio dotterbolag i ett tjugotal länder.

Alfred Nobel var ofta på resande fot men hade från 1873 sin fasta bostad i Paris. Med en enorm arbetskapacitet erhöll han under sin livstid patent på 355 uppfinningar, varav dynamiten är den mest kända. Det fanns en ansenlig efterfrågan på den nya sprängtekniken. Utöver militära ändamål användes Nobels dynamit inom gruvnäringen och vid byggandet av vägar, järnvägar, tunnlar och kanaler över hela världen.

Vid sidan av naturvetenskapen hade Nobel ett stort intresse för litteratur och skrev själv både poesi och dramatik. Han hade ett nära intellektuellt utbyte med fredsaktivisten Bertha von Suttner, som under en kort period hade varit hans sekreterare i Paris. Efter att hon återvände till Österrike för att gifta sig träffades de aldrig mer, men de fortsatte att brevväxla fram till Nobels död. Bertha von Suttner blev 1905 den första kvinna som mottog Nobels fredspris.

När Nobel var i fyrtioårsåldern inledde han ett kärleksförhållande med Sofie Hess, en artonårig flicka som var biträde i en blomsteraffär. Han tjusades av hennes ungdom och spontanitet, men försökte samtidigt förvandla henne till en bildad dam. Förhållandet tog slut när Sofie Hess blev med barn med en annan man, men Nobel fortsatte att bistå henne med pengar. Den brevsamling som hon sålde till Nobelstiftelsen efter hans död visar att Nobel livet ut var djupt påverkad av den havererade relationen.

Alfred Nobel, San Remo 1896

Alfred Nobel med kollegan Robert Strehlenert framför villan i San Remo, 1896

Fem år före sin död flyttade Alfred Nobel till villan i San Remo. Han plågades av hjärtbesvär men var verksam in i det sista. 1894 förvärvade han den svenska vapenfabriken i Bofors med tillhörande herrgård.

Trots alla framgångar framstår privatpersonen Alfred Nobel som en ensam och desillusionerad man. Vid 56 års ålder skrev han följande ironiska beskrivning av sig själv: ”Största förtjänster: Att hålla naglarna rena och aldrig ligga någon till last. Största fel: Att sakna familj, glatt humör och god mage.”

Merparten av Nobels berömda testamente stipulerar formerna för hur Nobelpriset varje år ska delas ut till de personer som gjort de viktigaste insatserna för mänskligheten inom kemi, fysik, medicin, litteratur och fredsarbete. I ett avslutande tillägg begär han emellertid att flera läkare ska fastställa att han verkligen är död. Därefter ska hans pulsådror skäras upp innan kroppen kremeras – allt för att till varje pris säkerställa att han inte blir levande begravd.

101 historiska svenskar tar med läsaren på en spännande resa genom 800 år av historia. Vi får möta en brokig och fascinerande skara människor, allt från författare och uppfinnare till idrottsmän och politiker. Även några bovar finns med.

Pärlbandet av porträtt skapar tillsammans en berättelse om Sverige, från medeltid fram till våra dagar. Boken ingår i den populära serien 101 historiska… och är skriven av journalisterna Sara Griberg och Lars Edling.

Relaterade blogginlägg