Artiklar, Boktips, Historiska händelser

Åt Adolf Fredrik ihjäl sig på semlor?

Adolf Fredrik, som regerade 1751–1771, brukar anses som en av Sveriges minst kraftfulla monarker genom tiderna. Han är främst känd för tre saker.

Den första är en stämpel med en avgjutning av Adolf Fredriks namnteckning. Denna stämpel, som inte sällan får symbolisera kungens svaga maktställning, användes tidvis av företrädare för riksdagen för att signera olika beslut i kungens namn. Sedan det karolinska enväldet gått i graven i samband med Karl XII:s död 1718 var kungahusets makt nämligen starkt begränsad, och det var istället riksdagen som styrde och ställde. Det kan därför tyckas lite orättvist att Adolf Fredrik gått till historien som en kraftlös regent, när han egentligen inte hade så stora möjligheter att föra en egen politik.

Den andra företeelsen som ofta nämns i samband med Adolf Fredrik är svarvning. På Livrustkammaren i Stockholm respektive Kina slott i Drottningholm finns två svarvstolar som anses ha tillhört kungen. Det sägs ofta att ett av Adolf Fredriks största intressen var just svarvning, en hobby som var allmänt populär i finare kretsar vid mitten av 1700-talet.

Men det är högst osäkert om detta är sant. Det finns forskare som menar att Adolf Fredrik inte alls var så förtjust i att svarva som det påstås utan att det istället var hans maka, drottning Lovisa Ulrika, som ägnade sig åt denna hobby. De efterlämnade svarvstolarna skulle alltså i första hand ha använts av henne och inte av kungen.

Den tredje saken som brukar förknippas med Adolf Fredrik är också den företeelse som de flesta nutida svenskar kopplar ihop med honom: semlor. Nästan alla ”vet” att kungen avled efter att ha förätit sig på semlor, eller hetvägg som de kallades på 1700-talet.
Den berömda måltiden intogs på fettisdagen den 12 februari 1771. Kungen var då drygt 60 år och hade känt sig krasslig en tid. Han var alltså redan vid dålig hälsa när han satte sig till bords den ödesdigra kvällen.

Menyn bestod av surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling och champagne – med andra ord en ansenlig mängd mat och dryck. Eftersom det var fettisdagen avslutades måltiden med hetvägg och varm mjölk, allt enligt den kommuniké som senare skickades ut av hovet.

Efter middagen klagade kungen på att han kände sig yr och illamående. Han föll därefter ihop och avled. Klockan var då omkring 20.15.

Dödsorsaken var troligen slaganfall. Det är möjligt att den rikliga måltiden bidrog till detta, men att det skulle ha varit just semlorna som tog livet av kungen finns det inga bevis för. På den tiden var för övrigt semlorna inte lika mättande som i dag, eftersom de varken innehöll mandelmassa eller vispgrädde.

Hur myten om ”mördarsemlorna” har uppstått är inte helt klarlagt, men antagligen har greven och skalden Johan Gabriel Oxenstierna ett finger med i spelet. Han skrev i alla fall efteråt att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.

Varifrån han hade fått den långsökta idén att det var just semlornas fel att kungen dött är dock inte känt.

Texten ovan är ett utdrag ur boken 101 historiska myter, skriven av Åke Persson och Thomas Oldrup.

Läs gärna om drottning Lovisa Ulrikas (Adolf Fredriks frus) misslyckade statskupp!

»En underbart uppslukande sidvändare där många av våra vanligaste historiska ”kunskaper” ställs på ända.« Dagens Nyheter

Trodde du att Julius Caesars sista ord var: Även du min Brutus? Att Erik XIV dog av förgiftad ärtsoppa? Att järnkorset uppfanns av nazisterna? Att Egyptens pyramider byggdes av slavar? Eller att det var Columbus som upptäckte Amerika?

Det är du inte ensam om. Med 101 historiska myter i bokhyllan kan du briljera vid nästa middagsbjudning, svara rätt på kniviga historiefrågor, eller helt enkelt bara skaffa dig nya kunskaper.

Relaterade blogginlägg